Onsdag på Lovisa; ettor, bokcirkel och bokråd

Idag har jag haft lovisaettorna här. De fick höra en vårdikt och efter det var det en del som blev så inspirerade att de skrev nya bidrag till dikttävlingen som fortfarande pågår. Som vanligt lånade de böcker och läste. Ofta sitter de tillsammans i soffan och läser högt för varandra och blir väldigt engagerade. Idag var det ut Pettersson. Olga berättar. "Klara, Klara, det står här att man gör korv av gristarmar, är det verkligen sant?!" En annan bok som engagerar är Reynolds, Star Wars, episode 1. "Vems tur är det att ha den? Kan jag få ställa mig på kö en gång till?"

Jag har även avslutat läsecirkeln med pojkarna i fyran. De har alla läst Hallbergs Bästisboken (medan tjejerna i klassen har läst Paolinis Rockar fett). Vi har sedan haft boksamtal och idag var det avslutande. Efter en rätt skeptisk inledning, verkar det som om boken har växt i de flestas ögon. Att prata om en bok ihop ger också helt nya insikter. Exempelvis hade alla satt musikläraren i boken, Roffe, som vår egen musiklärare här på Backa-Lovisa, fast vissa hade sett honom med långt svart hår i hästsvans och vissa hade sett honom med rött hår. Någon till och med med tuppkam (det hade jag också velat se)!

Sist idag blir det bokråd och efter det ska jag till Fäladsgården och träffa skolbibliotekarien där. Vi ska knåpa ihop en stipendieansöken för ett lässtimuleringsprojekt som vi vill genomföra med alla skolorna på Norra Fäladen och stadsdelsbiblioteket. Håll tummarna!

Böcker blir teater

Att allt fler biofilmer baseras på romaner har varit tydligt ett tag nu. Detta gäller kanske i ännu mer för barn- och ungdomsfilm än för film för vuxna. Det senaste exemplet på svenska biografer är ju Spiderwick, som bygger på Holly Black och Tony Di Terlizzys fem böcker om syskonen Jared, Simon och Grace som flyttar in i kråkslottet Spiderwicks herrgård och därmed kommer i kontakt med en värld av oknytt.

Trenden pekar åt samma håll vad det gället scenkonsten. Jag var i Stockholm i helgen och såg Vems lilla mössa flyger (Barbro Lindgrens bok från 1987) i en underbar dramatisering på Orionteatern. Vi tog också en tur till Uppsala och såg Linus Tunströms lika lyckade scenadaption av pappa Göran Tunströms roman Tjuven. Sist såg vi en scenversion av Jaqeline Wilsons Den tatuerade mamman på Dramatens Lejonkulan - den var dock i mitt tycke inte alls lika lyckad. De hade helt slarvat bort den fina relationen mellan systrarna Star och Dolphin, Dolphin verkade mycket knepigare än vad hon framstår som i boken och på det hela taget hade föreställningen tjänat på att vara lite mindre tillkonstrad, lite mindre slask och plask och lite mer story (se bilder från föreställninen av Den tatuerade mamman här!).

I alla fall, tre av fyra föreställniner som vi såg under helgen var dramatiserade böcker. Och om man tittar på det lokala planet, på våra egna barn- och ungdomsscener här i Lund, så planerar Månteatern en uppsättning av Kaaberböls Skämmerskans dotter till hösten och Sagohuset spelar just nu Reskamraten (HC Andersen), Ja-trollet och nej-trollet (Inger Edelfeldt), Den vilda Bebin (Barbro Lindgren igen) och Tusen och en natt. Att det är en trend är tydligt, men vad beror det på?

Fredag morgon, bokråd på Backaskolan

Idag ska bokrådet träffas i bibblan, tevattnet är varmt och de nya böckerna står och glänser på hyllan.

Bokrådet har drabbats av en del avhopp och så här med bara sju (ja, faktiskt!) veckor kvar av terminen känns det inte meningsfullt att ersätta dem. Så nu har jag fyra elever, två från a och två från d, jag hoppas att de ska orka terminen ut. De har ju mycket att göra i femman, eleverna, och många upplever att det är svårt att få tid att läsa bland läxor och fritidsaktiviteter. (foto: australian overanalyzer, Flickr)

Igår hade vi en kvällskonferens om hur organisationen här på Backa och Lovisa kommer att ta sig ut till hösten. Det blir en hel del förändringar så klart. Här på Backa kommer vi att ha: tre f-klasser, tre ettor, två tvåor, två treor och två femmor. Det kommer också att flyttas om skyltar på Backa. Det huset som jag arbetar i, där vi också har ateljé och träslöjd, heter nu vita draken. Men till hösten kommer vi att vara "draklösa", precis som matsals- och administrationshuset och vår vita drakskylt kommer att sitta på nuvarande gröna drakens övre dörr, där en förskolegrupp ska husera.På Lovisa blir det: en tvåa, en trea, tre fyror och en femma.

Cirkör och våronsdag på Lovisa

Igårkväll var kulturombuden inbjudna till Landskrona för att se föreställningen "Doverie" emd Cirkus Cirkör, som är en del av av projektet "Cirkus Cirkör c/o Landskrona". Till hösten är det meningen att Lund ska starta ett samarbete med den Stockholmsbaserade nycirkusgruppen och detta var ett sätt att visa oss kulturombud hur det hela kunde se ut. I Landskronas fall hade man samarbetat under en längre tid och nu senast har det utmynnat i föreställningen "Doverie", vilket är ryska och betyder tillit. Den visades för alla sex- och åttondeklasser och nästa vecka kommer dessa att få besök av artisterna från föreställningen och få cirkus i skolan med parakrobatikövningar som också blir övninger i tillit.

Hur vårt sammarbete här i Lund kommer att se ut är det ingen som vet ännu, det är något som ska växa fram. Men spännande är, tycker jag, att Cirkus Cirkör är inne på ett spår som vi inom kulturombudsgruppen varit på ett tag, nämligen att kulturen i skolan ska in i de teoretiska ämnena, inte bara vara något kul vid sidan av. Jonglering kan vara avancerad matte, parakrobatik kan vara såväl fysik, filosofi som psykologi, lindans stimulerar samma områden i hjärnan som går varma vid läsninlärning... Ja, det finns många spännande trådar man skulle kunna följa!

Idag bokpratar vi på Lovisa. Det blir bara hos fyror och femmor den här gången. Delvis beror det på att jag har minskat på inköpen för yngre elever här på Lovisa likasom jag minskat på inköpen för de äldre på Backa, allt för att påbörja anpassningen till den åldersindelning som vi nu omorganiserar mot. Om två år (?) kommer vi att ha bara årskurs fyra och fem på Lovisa, medan alla förskolebarn till årskurs tre går på Backa.

Dikttävlingen är i gång

Nu är jag i full gång med att introducera vår dikttävling på temat orättvisor i alla klasser som kommer hit. Idag är det en grupp från respektive 1c, 1a och 3a. Jag inleder då med att läsa några dikter. Sedan diskuterar vi lite om dikter och lite om orättvisor och sedan får de som vill ägna bibliotekstiden åt att skriva. Det är inte lätt att helt plötsligt få ur sig en dikt mitt på blanka förmiddagen med en massa klasskompisar som stimmar runt och kollar på böcker, läser tidningar, ger varandra boktips eller vad som helst runt omkring. Det känns lite som ett i sig orättvist uppdrag. Men de har också möjligheten att ta med sig uppgiften härifrån och lämna in den senast slutet av nästa vecka.

Så småning om kommer det att vara ett av eleveråden på Backa eller Lovisa som utser vinnanrna.

Bokrådet på egen hand

Idag har det varit bokrådsbokprat på Backa i 1c-4c och 5a. Jag var tvungen att överge eleverna när de hunnit ungefär halvvägs, så sista delen av rundan fick de gå själva. Detta gick, enligt vad jag fått höra efterråt, a) "ganska bra, men lite rörigt" b) "bra, men vi blev ovänner om vilka böcker som skulle vara först". En bok som i alla fall slog det var den här brevid, Skuggornas stad. Kirsten Miller har skrivit denna första bok i serien Kiki Strike. Den handlar om Ananka som bor i New York och en dag blir varse ett stort hål i marken tvärs över gatan från sin lägenhet. Hålet visar sig innehålla ett rum med en bardisk och en lucka som leder nedåt. Nästa dag är det igenfyllt. Så småningom får hon kontakt med den mystiska Kiki Strike och de två samlar ihop ett gäng unga äventyrerskor, som kallar sig "Irregulars". Tillsammans börjar de utforska vad som döljer sig under New Yorks gatstenar och asfalt - Skuggornas stad! Boken innehåller också - i slutet på varje kapitel - tips för den som är ute på äventyr i storstadsdjungeln (till exempel hur du ser om någon ljuger, hur du bäst ljuger själv, hur man förklär sig eller hur man skuggar någon). Vi har redan fem reservationer på den på Backa... Vill man veta vilka fler böcker som togs upp, ta en titt på Bokrådest Wikispace, under "Kommande bokprat, Backa".

Dessutom har 2a varit här. De fick en introduktion till dikttävlingen och en del valde att skriva dikter, de andra lånade och läste.

Chockroligt igen - nya Habib är här!

Foleys nya Habibbok heter Tre gånger guld och nådde biblioteken här i början på veckan. Nu har jag nästan hunnit igenom den. Den börjar i moll - Paris bröt ju upp med Habib i slutet av förra boken på grund av bilderna från Ålandsfärjan och misstanken att det var någonting på gång mellan Habib och Liv som han träffade där. Men det var det ju inte! Habib älskar sin Paris foeva an eva, som han själv kanske skulle ha sagt och nu är han alltså olycklig.

Habibs tredje stora intresse i livet, efter Paris och dagboken, är fotboll. I den här boken, som blir nummer fem i serien, får fotbollen lite mer utrymme än i de tidigare. Det är dock inte bara fotboll det tävlas i, "Da Ghetto Boyz" ska ställa upp i en talangjakt och har en del problem, eftersom alla tjejerna utom Habibs syster Lucia har hoppat av nu när Paris inte längre vill vara med. Problem är även att famliljen ska flytta så att Habib inte längre kommer att bok granne med Paris. Och en tredje problemmakare är som vanligt Habibs kleptomaniska farmor... Men titeln, Tre gånger guld, låter oss ju ändå gissa att det ska gå bra för Habib. Jag tycker inte att detta är den starkaste av böckerna i Foleys populära serie. Men ändå är det precis som vanligt nöjsam läsning och ett kärt återseende av Habibs värld, med många roliga filosofiska diskussioner mellan Habib och hans kompisar eller som Habib för med sig själv i dagboken, med luncher på kvinnoföreningen och med ett författarbesök i skolan som slutar med katastrof!

Vem ska jag tro på, tro på, tro på....

Bibblan, så klart! 72 procent av svenskarna har stort förtroende för biblioteken (bara 46 procent litar lika mycket på bankerna) och 44 procent är beredda att betala mer i skatt om pengarna går till bibliotek! Allt enigt SOM-institutets biblioteksmätning, som man kan läsa mer på Biblioteksföreningens hemsida.

Nu i veckan drar vårt firande av Världsbokdagen (som infaller 23 april) igång. På grund av omorganisationen hinner vi inte organisera någon utställning i år, istället blir det en dikttävling på temat orättvisor. Mer info finns på biblioteken, och alla klasser som har fasta bibliotekstider kommer att få chansen att delta på sin bibliotekstid.

Vårväder och lekar!

Idag inledde vi dagen på Backa med lekar i våra faddergrupper (elever från olika klasser från f-5). Vår grupp promenerade en liten bit upp på St Hans Backar och lekte där pepparkakspjätt, här-kommer-vi, fiskenätet, häxan och trollkarlen och sista paret ut. Nu håller biblioteket snart helg och på måndag och tisdag är det utvecklingsdagar för den pedagogsika personalen. Då ska vi PIM-förkovra oss!
foto: Drawings of Light - Paul

Torsdag på Backa - lite om facklittaratur

Bland gårdagens föreläsningar fanns en om barns- och ungdomars läsning av faktatexter i skolan. Det var Monica Johansson från högskolan i Borås (en länk till hennes uppsats här) som berättade om en undersökning hon hade gjort. Upprinnelsen var de testresultat i undersökningan NU-03 som visade att förmågan att läsa facktexter hade sjunkit bland elever i årskurs 5 och 9 och i synnerhet bland pojkar. NärJohansson gav sig ut på skolorna och frågade lärare och bibliotekarier hur de såg på saken, upptäckte hon och hennes kollega att läsning av facktexter sällan förekommer i lästräningsarbetet. Det värderades också lägre än läsning av skönlitteratur. När elever skulle välja fritt, en bok att ha som bänk- eller lådbok, var de inte heller alltid fria att välja en faktabok (eller något annat än skönlittaratur, tidningar eller serier var inte heller tillåtna). Många lärare och bibliotekarier trodde också att läsning av skönlittaratur skulle vara ett sätt att bli bra på att läsa i allmänhet, så att man skulle klara av facktexter också.

En sak förbryllar mig i det hela: Det är tydligt när man arbetar i ett skolbibliotek att det är fler killar än tjejer som lånar faktaböcker. Alltså läser de mer facklittaratur, och borde få mer övning i detta. Varför är det då just pojkarnas förmåga som minskar mest?

Jag känner också igen detta med att lärare ibland förbjuder elever att låna något annat än kapitelböcker som läsläxa eller bänk/lådbok. Jag tror jag vet varför de gör det. Det handlar inte om att de tycker att faktaböcker är sämre att läsa. Det handlar om att de vill att eleverna ska öva sig på att läsa sammahängande textsjok, läsa många rader, helt enkelt (på sin egen nivå naturligtvis). När (många av mina pojk-) elever läser faktaböcker så bläddrar de, tittar på bilderna, läser bildtexter och faktarutor. De tillgodogör sig säkert en massa olika saker, men inte det som deras lärare hade tänkt sig: en längre sammanhängande text.

Detta är kanske också svaret på det förbryllande i att det är just pojkarnas faklittaraturläsningsförmåga som gått ner mest. Kanske ger det också de lärare och bibliotekarier rätt, som trodde att läsning av skönlittaratur skulle vara en väg till alllmänt bättre läsförmåga, för tjejerna läser ju mer än killarna, och deras förmåga att läsa facktexter hade minskat mindre. Men man kan ju konstatera att det inte räcker, eleverna behöver mer övning i att läsa facktexter, både i bokform, som tidningsartiklar och på datorn!

Imorgon är det lekdag på Backaskolan och bokrådet är därför inställt. Vi laddar för bokprat nästa vecka, 18/4.

Lästips!

Lite vatten på LÄS!-kvarnen kan man få i denna DN-artikel av Pontus Dahlman, om än ur en lite annan synvinkel än den gängse i skolvärlden. Mer hjälp och tips till föräldrar erbjuder Aftonbladet i den här artikeln av Anna Hjalmarsson, läsvärd den också!

Vill man veta mer om Wikipedia, rekommenderar jag denna förstudie, gjord av Einar Spetz på uppdrag av Regionbiblioteket Stockholm. Jag har inte läst klart den själv ännu, men den verkar intressant. Wikipedia är ju ett ständigt återkommande ämne när vi pratar om den utbredda googelismen, textflyttandet och våra elevers förmåga till källkritik. Då finns det ju inget bättre än att lära sig mer om fenomenet, eller hur?

Författarbesök på Lovisa

Nyss hemkomna från besök hos brevännerna i Gällivare var det nu 5b´s tur att få besök. Författaren Mårten Sandén kom på första timmen på morgonen och väckte eleverna med att berätta om sig själv, sina böcker och sitt skrivande. De något morgonsega eleverna kom igång med en hel del frågor - de hade ju en del på lut efter vårt misslyckade chattförsök i mitten på januari. Då skulle vi ha chattat med Sandén via Barnens biblioteks webb, men vi fick inte tekniken att fungera och försöket misslyckades som sagt. Men nu har de alltså träffats öga mot öga, så småningom ska vi göra ett nytt försök i cyberrymden.

Sandén berättade mycket spännande om den nya Peter- och Petraboken, Bröderna, som kommer till sommaren. Han tipsade också om Petrinindeckarnas hemsida, där man kan delta i ett forum och själv lägga upp sina egna texter och få kritik.

I eftermiddag åker jag till Malmö högskola för att höra om "Digitala lärresurser" och imorgon ska jag också vara på där hela dagen, fast av en annan anledning; det är nämligen lärgångsträff i Många SMiLE. På torsdag är jag åter på Backa som vanligt.

Bokprovning - Mums!!

I går eftermiddag var jag på bokprovning på Stadsbiblioteket i Malmö. Det är Regionbiblioteket som arrangerar detta besök från Svenska Barnboksinstitutet (SFI), som har varit årligt återkommande nu i ett par tre år. Bokprovning innebär att SFI läser, för statistik över och letar trender och tendenser i fjolåret utgivning av barnböcker i Sverige. År 2007 kom det ut imponerande 1680 böcker, vilket är en rejäl ökning från året innan, då det kom ut 1515. Utgivningen har ökat under hela 2000-talet, men nu tog den alltså ett litet extra hopp uppåt.

Årets bokprovning har fått rubriken "Smarta barn och vilsna vuxna". Det ska väl spegla någon sorts trend de funnit i utgivningen. Det är väl å andra sidan inget nytt - barn har ofta varit kompetenta och föräldrar ofta ovanligt korkade (eller icke närvarande) i barnlittaraturen. SFI konstaterade att det inte finns något farligare än att vara mamma i en barn- eller ungdomsbok. De dör (gärna i trafikolyckor i år), de misslyckas, de förväntas ta huvuddelen av föräldraskapet, de är elaka eller dysfunktionella. Om pappona ingriper får de närmast en hjältegloria som tack för sin insats. Barnen å sin sida är kunniga, handlingskraftiga och ofta smartare än de vuxna.

Idag har jag haft Bokrådet här. Vi har förberett oss på att bokprata nästa vecka. Osäkert dock om det blir nästa vecka eller den därpå, för nästa fredag är det "Lekdag" på skolan, det kan hända att det krockar med Bokrådet. Men vilka böcker som kommer upp -när det nu är blir - kan man som vanligt läsa på Bokrådets wiki, under "Kommande bokprat, Backa".

Läst på sistone...

Har precis läst några nyinkomna böcker som jag tänkte säga något om. Den första är Peter Hacks över femtio år gamla Vindhålet. Det är en klassiker i Tykland, men den har alltså blivit översatt till svenska först nu. Vindhålet är en typisk högläsningsbok. Den passar för dem som gillar tokroliga, småabsurda och oväntade berättelser. Att den har en hel del år på nacken märks tyvärr. Det som var utflippat kul och galet då, framstår inte alltid som det nu. Men ändå är det ett trevligt högläsningsäventyr, där vi får möta den uttråkade kapten Svedja och hans passagerare. Kaptenen har seglat samma rutt mellan Europa och Sydamerika så många gånger att han blivit uttråkad, och gäspar så sanslöst att han åstadkommer ett vindhål. För att undvika detta måste hans passagerare berätta historier för honom. Vilken tur att han har fått farbror Clemens, Berta och herr Mopp som passagerare, för de har verkligen en hel del att berätta!

Jag har också läst ett nytt och välkommet bidrag till genren "lättläst fantasy". Innan Spiderwick-böckerna kom 2004, fanns det nästan inget att erbjuda Harry-Potter-och-sagan-om ringen-trängtande elever, som ännu inte nått dithän i sin läsförmåga. Sedan kom de omåttligt populära "Drakherren"-böckerna av Ottesen (2005), Salmsons "Almandrarnas återkomst" (2007) och alltså nu senast Niklas Krogs Tanarog, Yxkämpen. I den får man möta bergboende dvärgar, talande träd, drakar och vidunder. Allt i en helt fungerande "Tolkien-light"-tappning.

Uppdaterat...

Har precis lagt in en ny bild från biblioteket på Backa på hemsidan. Titta själva, så får ni se våra nya imponerande datorpark! Enda nackdelen med att få nya datorer är att de gamla ju framstår som ännu mer ofattbart långsamma...

Efterlyser bok...

Har nu precis lagt in mina bokreafynd i katalogen på Lovisa. Bland annat komletterade jag Sandvagen-serien och köpte några "Adam- och Eva" till. Men det jag till en början var mest nöjd med var att jag köpte upp mig på Gripes "Skugg"-serie, vi hade bara ...och de vita skuggorna i skogen i två exemlar här tidigare. MEN... när nu böckerna kom så saknas den första, Skuggan över stenbänken, den var nämligen slut. Ack så irriterande! Det är ingen som har ett hyfsat helt exemplar som ligger och "skräpar" hemma som man skulle vilja skänka till skolbiblioteket? Återstår annars att köpa den till fullpris, eller vänta in nästa års rea och hoppas!