Tips till föräldrar - i väntan på Lunds LK...

I väntan på att någon drar i gång Lunds LK (Lunds LäseKlubb - den ideella föreningen som ordnar mysläskvällar och läsläger och sommarboksturnéer, där föräldrar engagerar sig och är ledare på sin fritid, se mer i förra inlägget nedan) kan man göra vad man kan för sina egna barns läsning. Här är tio tips från Läsambassadören Johan Unenge:

1. Läs högt för dem i sängen. Man blir aldrig för gammal för högläsning.

2. Läs själva – det kan smitta. Förebilder kan vara skillnaden.

3. Ta reda på böcker om era barns hobby. Det finns böcker om allt!

4. Faktaböcker är också böcker. Glöms lätt bort. Här brukar killarna haka på.

5. Serier är också läsning. Äntligen börjar det bli accepterat.

6. Skriv tillsammans med era barn. Köp ett tomt häfte på semestern. Skriv om en dag var.

7. Skaffa ljudböcker till bilen. Lika effektivt som tystläsning. All forskning är överens om detta.

8. Hur ofta är ni på biblioteket? Gör en upptäcktsfärd dit och upptäck något för alla.

9. Inse att barnen inte kommer sluta spela dataspel. Det är helt enkelt för kul.

10. Tunna böcker kan vara mindre avskräckande. Biblioteken har ofta en hel avdelning med lättläst.

För mer läsinspiration titta in på Läsambassadörens hemsida!!!

Pokalen är utdelad!!

De lyckliga vinnarna av Sommarboksutmaningspokalen (läs mer om Sommarboksutmaningen här!) är klass 2b på Backa. de är 23 elever och hade vunnit 13 böcker. På en mycket god andraplats kom 2a med 12 erövrade böcker. Hela vinnarlistan ser ut så här:

1. 2b
2. 2a
3. 4a
4. 4c
5. 2c
6. 5c
7. 4b
8. 5a
9. 5b
10. 3a

Men nu ska jag berätta något som jag tycker är så himla roligt! I Lunds kommun ska man läsa åtta böcker i sommarboken och man får lov att vara med två gånger. det innebär att varje elev kan bidra med två vinnarböcker till sin klass i Sommarboksutmaningen. Men i en klass har vi en elev som har vunnit fem böcker! Hur gick nu det till? Jo, eleven har vunnit två böcker i Lund, en i Karlshamn, en i Olofström och en i Hjärup! Jag undrar om hela familjens semesterplaner styrts av elevens sommarboksbesatthet... Kanske skulle fler familjer ordna sommarboksturnéer åt sina ungar? Kanske skulle det finnas läsläger för barnen på sommaren, precis som det finns idrottsläger, ridläger och skrivarkurser. Minns ni Läsambassadören, Johan Unenges, artikel i Litteraturmagazinet om att peppa barnens läsning i samma stil som man peppar deras idrottprestationer? Tänk om den lokala läseklubben, Lunds LK, ordnade läsläger på gränsen mellan tre kommuner och bussade ungarna hit och dit mellan folkbiblioteken? Vilka möjligheter som öppnas, va?

Läsambassadören, läsfrämjande arbete och lite sånt

De som läst mitt twitter i veckan har kanske lagt märke till att jag retat mig på olika uttalanden som vår Läsmbassadör Johan Unenge gjort den senaste tiden. Först var det en artikel i Kristianstadsbladet där Unenge menade att:  "Bibliotekarierna är utbildade och kan katalogisera, men de är inga säljare av berättelser. Jag vill se dem som en slags skolkuratorer, som är till för alla barn och ungdomar, inte bara för de där 15 nördarna som ändå läser allt. Det skulle ge bibliotekarien en ny viktig uppgift..."  Sedan skrev Unenge en egen artikel i samma tidning: "Hur ska killarna hitta till biblioteken?" där vi bland annat kunde läsa att: " Det finns något som kallas bokprat. Då går bibliotekarien runt i skolan och pratar engagerat om några favoritböcker. En del bibliotekarier har förmågan att levandegöra. En del avstår hellre än att riskera vinande suddgummin." Dagen efter dök i mitt Twitterfölde upp en länk till en krönika med titeln "Orka läsa", som Unenge skrivit för Akademibokhandeln, där han själv tipsar om några gamla favoriter.

Nå. Jag vill inte gå i korståg mot Läsambassadören. Vi har ju samma mål och jag gillar Johan Unenge egentligen. Men: 

För det första är det svårt att känna igen sig i bilden av en bibliotekarie som bara kan bygga databaser och katalogisera. Visst stämmer det att vi lär oss det på vår utbildning. Och visst stämmer det att vi inte utbildas i någon större utsträckning i bokprat, boksamtal eller marknadsföring, även om de inslagen finns med lite grann. Men vi utbildas till specialister på att tillgänliggöra och sprida information, och varesig  informationen är böcker för killar som inte älskar att läsa eller artiklar för forskarstuderande i matematik, så är det det vi gör. Eller som Ranganathan sa: "Every book, it´s reader, every reader, it´s book". När det gäller mitt egen yrkesutövande så vet jag hur man katalogiserar och bygger databaser och det gör att jag är bra på att söka i de kataloger och databaser jag behöver för att hjälpa - bland andra - de där pojkarna som inte vill läsa. Och efter att jag tog min magisterexamen i Biblioteks- och informationsvetenskap har jag fortbildat mig inom många områden som gör mig till en bättre skolbibliotekarie, exempelvis inom barn- och ungdomslitteratur, bokprat, litteraturpedagogik, boksamtal. Det är en ständigt pågående resa. Hade jag blivit högskolebibliotekarie hade jag valt annan fortbildning, så klart. Som det är nu katalogiserar jag aldrig, men jag boktipsar och bokpratar dagarna i ända. Och naturligtvis gör jag det inte bara om mina egna gamla favoriter. Jag är faktiskt proffs, jag väljer böcker mina användare kan tänkas behöva. Jag tror inte att " de där 15 nördarna som ändå läser allt" finns. Alla, även läsglada, är individer.

För det andra känns det som om Läsambassadören ger sig på fel grupp när han kritiserar bibliotekarier och lärare. Skjuter budbäraren, liksom. Vi som möter barnen varje dag (få skolbibliotekarier är rädda för vinande suddgummin), vi vet redan att de gillar Guinnes rekordbok och serier. Vi vet vilka böcker vi kan köpa och promota en masse, det är ingen "ny viktig uppgift" för oss. Det vi behöver är TID och PENGAR. Så snälla Johan Unenge: gå till strid mot rektorer och kommunledningar istället. Försanningen är denna: Om varje skola hade ett bemannat skolbibliotek med ett generöst inköpsanslag, som samarbetade med specialpedagoger och lärare på skolan, då skulle Läsambassadören få ett bra mycket lättare jobb.

I dag har skolområdet haft celebert besök!

Japp, idag har skolområdet haft celebert besök, närmre bestämt av Douglas Foley, författare till böckerna om Habib. Det var alla sexor som fick träffa honom och författarbesöket finansierades delvis genom priset för Årets skolbibliotek, som ju är ett författarbesök. Vi ville ju ge den här presenten vidare till en hel årskurs och tyckte det kändes naturligt att satsa på sexorna, den årskurs då alla skolområdets elever samlas på samma skola.

Jag var med när 6a fick besök och det var en underhållande timme. Foley berättade om hur han blev författare och började skriva, vad som ligger bakom valet av karaktärer och miljöer i Habib-böckerna och historien om hur han blev mutad med bullar för att skriva. Alla elever hade läst minst en bok var, många flera, de hade förberett sig med frågor och en del hann de ställa. Det blev mycket fniss, men också ett helt klassrum fullt av väldigt allvarligt lyssnande elever.

När jag lämnade Foley hade han tre klassbesök kvar. Jag hoppas alla blev lika lyckade som det första. Norra Fäladen tackar Douglas Foley för att han orkade gå upp i svinottan och flyga till Skåne för vår skull!

Lite om vecka 37, men också tillbaka blick på den gångna veckan

Varje måndag kommer alla treor till Lovisabibblan i halvklass. I dag har de fått en massa boktips och lånat och läst. Nu i början av terminen får eleverna vara i biblioteket på lunchrasten på måndag och fredag, när jag är på plats. Om allt funkar bra kommer vi att öppna på lunchrasten tisdag till torsdag också, men då måste alla skärpa sig jättemycket och hjälpas åt, för då är biblioteket obemannat.

I fredags startade Bokrådet för terminen, med två av tre femmor, en var på exkursion, men de får komma igen nästa vecka. Läs med om Bokrådet på Bokrådets egen blogg, länk här nedan till höger.

Förra veckan fick de första grupperna av ettor se Aja-Baja-Lådan (läs mer om den här) och prata "bokvett", det fortsätter jag med den här veckan. Men tvåorna kommer jag att prata om uppdelningen fack- och skönlitteratur och förskoleklasserna fick förra veckan lyssna på "Mamy Wata och monstret", en bilderbok av Véronique Tadjo. De flesta klasser har orkat sitta kvar och diskutera boken lite efter läsningen. Det blir oftast givande små boksamtal.

Mitt bloggande är mindre flitigt nu är för några år sedan, märker jag. Det beror mest på att jag har mindre tid över för det (samma timmar men fler elever), men också lite på Twitter. Där går det ju så snabbt att släng ut länktips eller en kommentar. Samtidigt är det ju helt olika målgrupper: på Twitter är det nog mest kollegor som följer, på bloggen vill jag nå föräldrar. Jag får försöka skärpa mig, helt enkelt!!