torsdag, november 29, 2012
Sveriges bästa bibliotek...
Ja, inte vet jag, men kanske är det ett skolbibliotek nära dig? Var med och rösta i tidningen "Vi läser"s omröstning!!
onsdag, november 28, 2012
Skolbibliotek 2012 - Vi fattar. Vem mer ska vi övertyga?
Förförra veckan, 15-16 november, deltog jag och kollegan Lotta i den nationella skolbibliotekskonferensen Skolbibliotek 2012. Det var ett späckat tvådagarsprogram med många väldigt intressanta föreläsningar, som Stefan Pålsson skrivit bra om på Skolverkets hemsida, läs om dag 1 här och om dag två här. Även Läsambassadören Johan Unenge, som var med på nästa hela konferensen, har bloggat om det.
Jag läser nu igenom mina anteckningar och funderar på vad jag skulle kunna ha att tillägga av tankar efter dagen. En sak som var återkommande var skolbibliotekets roll i den datoriserade skolan. Därom pratade både SKL's Widell och Östling och de menade ungefär: Ju bättre verktyg vi får, ju mer kan vi se, ju längre bort kommer vi. Men det gör inte att vi förstår, vi bara fattar lite mer, får en större blid. Detta är ett av bibliotekens viktiga uppdrag: att förse elever med rätt verktyg och att hjälpa dem i tolkningen av vad de ser. Nacka Gymnasiums bibliotek berättade om hur biblioteket blivit viktigare när skolan plötsligt hade 1200 datoranvändare att serva och beskrev bland annat sitt framgångsrika samarbete med IKT- och teknisk personal. Om gott samarbete mellan IKT-pedagog och bibliotekarie berättade också Digiteket i Staffanstorp. Kristina Alexanderson menade att bibliotekarier skulle ställa sig upp och skrika: "Det är vi som ska leda digitaliseringen av skolan" eftersom bibliotekarier besitter den kompetensen: att diskutera upphovsrätt och källkritik är ett av våra grunduppdrag. På det spåret var även Ulrik Simonsson från Ungdomsbarometern inne. Hans beskrivning av "dagens ungdom" var mycket fin och hoppfull. Hans framtidsprofetior om biblioteken lät ungefär:
• Tendenser visar att studiemotivationen i stort ökar. Det påverkar så klart skolbiblioteken
• De unga idag är en omvärldsvan generation, man måste sålla och värdera olika källor och det tycker de är svårt, där kan biblioteken vara stor hjälp, att sålla i infodjungeln.
• Medikonsumtion är även en form av imagebygge – det gäller för biblioteken att tillhandahålla de imageskapande böckerna
• Boken står inte längre på helt egna ben, nu är det omnichanel som gäller – boken är en del av ett större koncept.
• Demokratiaspekten. Alla har inte en dator, biblioteket kan fånga upp så att alla kan få en chans att använda och ta del av sociala medier och så vidare. Digital delaktighet.
• Biblioteken bör fungera som ett infonav i skolan, någon som samlar och tar ansvar och behovet av detta ökar i en-en-skolan.
Om vi lägger Litteraturutredningens förslag på bemannade skolbibliotek till det här, så måste jag säga att jag tycker att framtiden för skolbibliotekssektorn ser ganska ljus ut. Ändå så råder en skriande ojämlikhet i vad elever får vad gäller skolbibliotek, läs vad Elin Lucassi, skolbiblioteksamordnare på KB skriver här, apropå en artikel om gymnasieskolor och bibliotek som var i Sydsvenskan i veckan.
Skolbiblioteken behövs, vi är många som vet det. Men det ser ännu för dåligt ut överlag. Vem är det vi ska få att fatta? Rektorer? Politiker? Föräldrar/elever som gör medvetna skolval?
Jag läser nu igenom mina anteckningar och funderar på vad jag skulle kunna ha att tillägga av tankar efter dagen. En sak som var återkommande var skolbibliotekets roll i den datoriserade skolan. Därom pratade både SKL's Widell och Östling och de menade ungefär: Ju bättre verktyg vi får, ju mer kan vi se, ju längre bort kommer vi. Men det gör inte att vi förstår, vi bara fattar lite mer, får en större blid. Detta är ett av bibliotekens viktiga uppdrag: att förse elever med rätt verktyg och att hjälpa dem i tolkningen av vad de ser. Nacka Gymnasiums bibliotek berättade om hur biblioteket blivit viktigare när skolan plötsligt hade 1200 datoranvändare att serva och beskrev bland annat sitt framgångsrika samarbete med IKT- och teknisk personal. Om gott samarbete mellan IKT-pedagog och bibliotekarie berättade också Digiteket i Staffanstorp. Kristina Alexanderson menade att bibliotekarier skulle ställa sig upp och skrika: "Det är vi som ska leda digitaliseringen av skolan" eftersom bibliotekarier besitter den kompetensen: att diskutera upphovsrätt och källkritik är ett av våra grunduppdrag. På det spåret var även Ulrik Simonsson från Ungdomsbarometern inne. Hans beskrivning av "dagens ungdom" var mycket fin och hoppfull. Hans framtidsprofetior om biblioteken lät ungefär:
• Tendenser visar att studiemotivationen i stort ökar. Det påverkar så klart skolbiblioteken
• De unga idag är en omvärldsvan generation, man måste sålla och värdera olika källor och det tycker de är svårt, där kan biblioteken vara stor hjälp, att sålla i infodjungeln.
• Medikonsumtion är även en form av imagebygge – det gäller för biblioteken att tillhandahålla de imageskapande böckerna
• Boken står inte längre på helt egna ben, nu är det omnichanel som gäller – boken är en del av ett större koncept.
• Demokratiaspekten. Alla har inte en dator, biblioteket kan fånga upp så att alla kan få en chans att använda och ta del av sociala medier och så vidare. Digital delaktighet.
• Biblioteken bör fungera som ett infonav i skolan, någon som samlar och tar ansvar och behovet av detta ökar i en-en-skolan.
Om vi lägger Litteraturutredningens förslag på bemannade skolbibliotek till det här, så måste jag säga att jag tycker att framtiden för skolbibliotekssektorn ser ganska ljus ut. Ändå så råder en skriande ojämlikhet i vad elever får vad gäller skolbibliotek, läs vad Elin Lucassi, skolbiblioteksamordnare på KB skriver här, apropå en artikel om gymnasieskolor och bibliotek som var i Sydsvenskan i veckan.
Skolbiblioteken behövs, vi är många som vet det. Men det ser ännu för dåligt ut överlag. Vem är det vi ska få att fatta? Rektorer? Politiker? Föräldrar/elever som gör medvetna skolval?
tisdag, november 27, 2012
Som vanligt....
...när det händer väldigt lite på Lilla Skolbiblioteksbloggen, betyder det att det händer väldigt mycket i skolbiblioteken. Jag har helt enkelt inte hunnit skriva på hela förra veckan. En av anledningarna är skolbibliotekskonferensen jag och Lotta var iväg på veckan dessförinnan. När man är tillbaka efter att ha varit ute på vift i två dagar ligger man efter (vi har aldrig några vikarier, när inte jag bemannar biblioteket får lärare gå hit med sina grupper själva. Det gör de - glädjande nog - och det orsakar en hel del efterarbete för mig med utlån och återlämning. Och så allt annat i dan dagliga verksamheten som man inte gjort).
Senaste nytt är att julböckerna är framplockade på bägge bibblorna. Jag laddar för att börja med julsagor nästa vecka. Tror att det blir sagan om tomteluvan med ettorna. Tvåorna har jag inte bestämt (kanske HC Anderson, Granen), men treorna ska få höra Det stora tomtebygget.
I dag har jag läst Magntorn/Hassellöfs Ditt stora äventyr för två förskoleklasser. De tyckte nog enhälligt att den var mycket bra. Vi pratar alltid om boken efteråt och den frågan som kom att ta mest tid idag var ifall det var en pojke eller flicka som var huvudpersonen. (Det nämns inte, huvudpersonen omtalas som "du"). I den första klassen tyckte åtminstone några av tjejerna att det var en tjej. I andra klassen ville alla att det skulle vara en pojke. Varför, undrade jag, vad är det som gör det till en pojke? "Han har blå jacka..." sa någon, samtidigt som både eleven som sa det och alla andra fattade att det inte var något bra argument. Det slutade med att klassen var arg för att klädaffärernas barnavdelningar var uppdelade efter kön och de ville skriva brev till alla affärer och klaga. Hoppas de gör det!
Vill tillägga att jag inte frågade "Tycker ni att det var en flicka eller en pojke?" utan att det var de som sa till exempel: "Jag tyckte det var roligt när han...." och jag då frågade om de var säkra på att det var en han.
Det blir allt för denna gång. Nu ska jag på litteraturgenomgång på Stadsbiblioteket och vidare på kulturombudsträff. Lång arbetsdag idag!
Senaste nytt är att julböckerna är framplockade på bägge bibblorna. Jag laddar för att börja med julsagor nästa vecka. Tror att det blir sagan om tomteluvan med ettorna. Tvåorna har jag inte bestämt (kanske HC Anderson, Granen), men treorna ska få höra Det stora tomtebygget.
I dag har jag läst Magntorn/Hassellöfs Ditt stora äventyr för två förskoleklasser. De tyckte nog enhälligt att den var mycket bra. Vi pratar alltid om boken efteråt och den frågan som kom att ta mest tid idag var ifall det var en pojke eller flicka som var huvudpersonen. (Det nämns inte, huvudpersonen omtalas som "du"). I den första klassen tyckte åtminstone några av tjejerna att det var en tjej. I andra klassen ville alla att det skulle vara en pojke. Varför, undrade jag, vad är det som gör det till en pojke? "Han har blå jacka..." sa någon, samtidigt som både eleven som sa det och alla andra fattade att det inte var något bra argument. Det slutade med att klassen var arg för att klädaffärernas barnavdelningar var uppdelade efter kön och de ville skriva brev till alla affärer och klaga. Hoppas de gör det!
Vill tillägga att jag inte frågade "Tycker ni att det var en flicka eller en pojke?" utan att det var de som sa till exempel: "Jag tyckte det var roligt när han...." och jag då frågade om de var säkra på att det var en han.
Det blir allt för denna gång. Nu ska jag på litteraturgenomgång på Stadsbiblioteket och vidare på kulturombudsträff. Lång arbetsdag idag!
onsdag, november 14, 2012
Tänker tillbaka på väg mot Skolbibliotek 2012
Nu är det dags för mig och kollegan Lotta på Fäladsgården att prata om vår verksamhet på ännu en konferens om skolbibliotek. Vi har funderat över hur vår verksamhet kom igång och över detta med att fastän vår verksamhet kan framstå som imponerande, så har den faktiskt vuxit fram en liten bit i taget.
Det hela började hösten 2004. Då blev jag anställd på projekt en termin för att bygga upp skolbiblioteksverksamheten på Backaskolan och Lovisaskolan som så var ett eget rektorsområde. Samtidigt blev Lotta anställd som skol- och folkbibliotekarie på Norra Fäladens bibliotek på ett friårsvikarat. Hon hade då tio timmar i veckan som skolbibliotekarie.
2006 kom erbjudandet om att vara med i dåvarande Myndigheten för Skolutvecklings fortbildningssatsning SMiLE (Skolbibliotekets Möjlighet i Lärandet för Eleven). Då hade jag blivit tillsvidareanställd som skolbibliotekarie på Backa och Lovisa på 30 timmar i veckan och tänkte först att detta nog inte var något för oss. Men samtidigt hade mina skolor blivit ihopslagna med Fäladsgården till ett större skolområde där min chef Kerstin Fors, som varit min rektor på Backa och Lovisa nu blivit rektor även för högstadiet. Jag sneglade mot Fäladsgården där Lotta hade bara tio timmars tjänst på ungefär lika många elever som jag hade 30 timmar för och frågade Lotta och Kerstin om det inte tyckte att vi skulle ansöka om att vara med som ett helt skolområde. De tyckte om förslaget och Kerstin ökade Lottas timmar till 20 i veckan under SMiLE-perioden på 1,5 år. Hennes intention var att när projekttiden tog slut göra det ökade timantalet permanent och så blev det också.
I SMiLE var idén att man skulle delta med ett helt arbetslag och att rektorn även skulle vara med. I vår SMiLE-grupp ingick förutom Lotta, Kerstin och jag, två lärare från Fäladsgården, en från Backaskolan och en från Lovisaskolan. Under den här tiden fick vi gå på många intressanta föreläsningar om skolbibliotek. Att vi hade lärare med oss underlättade för oss som skolbibliotekarier att föra det vi lärt oss vidare ut bland kollegorna. Det var nu vi jobbade fram den allra första versionen av vår lokala handlingsplan för skolbiblioteket.
Precis när det var dags att avsluta SMiLE slogs Fäladsgården, Backa och Lovisa samman med två andra grundskolor och ett antal förskolor till ett ännu större skolområde, det som idag är Norra Fäladens skolområde i Lund. Kerstin Fors följde med i omorganisationen och blev nu områdeschef för alla skolorna. På de två "nya" skolorna Svenshögsskolan och Ladugårdsmarken, fanns en vilja att arbeta med skolbibliotek. Man hade vars ett fint litet bibliotek som bara var stötvis bemannade med lärarbibliotekarier.
Hösten 2009 uppenbarade sig ett tillfälle att projektanställa en skolbibliotekarie på Svenshögsskolan och så småningom lades det in timmar även på Ladugårdsmarken. Det var också det året som Lotta och jag utsågs till Årets Skolbibliotekarie(r). Skolbibliotekarietjänsten på Svenshögs och Ladugårdsmarken drevs först som ett projekt för Läsa-Skriva-Räkna-pengar, men målet var hela tiden att göra en tillsvidaretjänst av det.
Hösten 2011 fick Norra Fäladens skolområde utmärkelsen Årets Skolbibliotek. Men det i ryggen var det självklart att vår kollega Annelie kunde tillsvidareanställas med 20 timmar på Ladugårdsmarken och Svenshög.
Och nu sitter vi på tåget på väg mot den nationella konferensen Skolbibliotek 2012. Ett steg i taget kan man komma väldigt långt. Det viktiga är att ständigt hålla sig i rörelse, aldrig stanna upp, för då ha hux flux luftmadrassen glidit iväg åt ett håll man inte alls hade tänkt sig...
Det hela började hösten 2004. Då blev jag anställd på projekt en termin för att bygga upp skolbiblioteksverksamheten på Backaskolan och Lovisaskolan som så var ett eget rektorsområde. Samtidigt blev Lotta anställd som skol- och folkbibliotekarie på Norra Fäladens bibliotek på ett friårsvikarat. Hon hade då tio timmar i veckan som skolbibliotekarie.
2006 kom erbjudandet om att vara med i dåvarande Myndigheten för Skolutvecklings fortbildningssatsning SMiLE (Skolbibliotekets Möjlighet i Lärandet för Eleven). Då hade jag blivit tillsvidareanställd som skolbibliotekarie på Backa och Lovisa på 30 timmar i veckan och tänkte först att detta nog inte var något för oss. Men samtidigt hade mina skolor blivit ihopslagna med Fäladsgården till ett större skolområde där min chef Kerstin Fors, som varit min rektor på Backa och Lovisa nu blivit rektor även för högstadiet. Jag sneglade mot Fäladsgården där Lotta hade bara tio timmars tjänst på ungefär lika många elever som jag hade 30 timmar för och frågade Lotta och Kerstin om det inte tyckte att vi skulle ansöka om att vara med som ett helt skolområde. De tyckte om förslaget och Kerstin ökade Lottas timmar till 20 i veckan under SMiLE-perioden på 1,5 år. Hennes intention var att när projekttiden tog slut göra det ökade timantalet permanent och så blev det också.
I SMiLE var idén att man skulle delta med ett helt arbetslag och att rektorn även skulle vara med. I vår SMiLE-grupp ingick förutom Lotta, Kerstin och jag, två lärare från Fäladsgården, en från Backaskolan och en från Lovisaskolan. Under den här tiden fick vi gå på många intressanta föreläsningar om skolbibliotek. Att vi hade lärare med oss underlättade för oss som skolbibliotekarier att föra det vi lärt oss vidare ut bland kollegorna. Det var nu vi jobbade fram den allra första versionen av vår lokala handlingsplan för skolbiblioteket.
Precis när det var dags att avsluta SMiLE slogs Fäladsgården, Backa och Lovisa samman med två andra grundskolor och ett antal förskolor till ett ännu större skolområde, det som idag är Norra Fäladens skolområde i Lund. Kerstin Fors följde med i omorganisationen och blev nu områdeschef för alla skolorna. På de två "nya" skolorna Svenshögsskolan och Ladugårdsmarken, fanns en vilja att arbeta med skolbibliotek. Man hade vars ett fint litet bibliotek som bara var stötvis bemannade med lärarbibliotekarier.
Hösten 2009 uppenbarade sig ett tillfälle att projektanställa en skolbibliotekarie på Svenshögsskolan och så småningom lades det in timmar även på Ladugårdsmarken. Det var också det året som Lotta och jag utsågs till Årets Skolbibliotekarie(r). Skolbibliotekarietjänsten på Svenshögs och Ladugårdsmarken drevs först som ett projekt för Läsa-Skriva-Räkna-pengar, men målet var hela tiden att göra en tillsvidaretjänst av det.
Och nu sitter vi på tåget på väg mot den nationella konferensen Skolbibliotek 2012. Ett steg i taget kan man komma väldigt långt. Det viktiga är att ständigt hålla sig i rörelse, aldrig stanna upp, för då ha hux flux luftmadrassen glidit iväg åt ett håll man inte alls hade tänkt sig...
torsdag, november 08, 2012
Äntligen stod jag öga mot öga med Läsambassadören!!!
Äsch, det där vara bara en rubrik jag inte kunde motstå. Jag och Johan Unenge har träffats tidigare, han var prisutdelare när jag och kollegan Lotta blev Årets Skolbibliotekarie(r) 2009. Men hur som helst, efter det lilla rabalder som uppstod efter Unenges uttalanden om skolbibliotekarierollen i Kristianstadsbladet och mitt därpå följande blogginlägg, gjorde Skolbibliotek Syd slag i saken och bjöd ner Läsambassadören till Lund för en paneldiskussion i samarbete med ABM. I panelen satt förutom undertecknad och Unenge Olof Sundin, proffessor i biblioteks och informationsvetenskap och Martin Persson, student på ABM. Rubriken för samtalet var Har du en bra bok – om förväntningar på skolbibliotekspersonalen.
Jag och Johan Unenge hade redan tidigare under dagen värmt upp genom att äta järpar tillsammans på Backaskolan. Han fick se vårt fina lilla bibliotek och vi gömde oss för autografjägare och pratade lite skolbibliotek tillsammans med Astrid Deppert, Skolbibliotek Syds koordinator den här dagen, till vardags skolbibliotekarie på Svaneskolan här i Lund.
Hur blev då samtalet. Jo, tack, bra faktiskt. Jag är ingen van panelsamtalsdeltagare, men Johanna Rivano Eckerdal, avdelningsansvarig på ABM, styrde med säker hand upp samtalet och gjorde att alla kunde känna sig trygga och komma till tals. Det som slog mig mest var hur oerhört långt från den akademiska världen jag har hamnat nu, med åtta års arbetslivserfarenhet i bibliotek och lika lång distans till min magisterexamen, kändes de universitetsanknytnas sätt att uttrycka sig nästan flummigt i sin vetenskaplighet. Vi talade till exempel om biblioteksrummet "hur man nu definierar ett rum..." och om boken "hur man nu vill definiera bok - det vidgade textbegreppet...". Sundin pratade om "medielanskapet", "multimodialitet", "transmedialitet". Inte så att jag inte hängde med, men plötsligt kände jag att där satt jag med Johan Unenge och vi var bägge lite mer representanter från "fältet" eller "verkligheten" och de andra var representanter från akademin. Vi ser samma saker i vår verklighet som de ser i sin forskning och i sin litteratur och vi behöver dem för att de bevisar genom sin vetenskaplighet att vi har rätt i det vi ser.
Jag vet inte om vi kom fram till något vettigt om förväntningarna på skolbibliotekspersonal. Jag själv pratade lite om att vi måste slipa våra argument för läsning i framtiden. Vi kan inte komma dragande med att "boken är god men dess ställning är hotad" - det har man sagt sedan 40-talet och det är tomma, känsloargument (Lyssna gärna när Magnus Persson från Malmö Högskola berättar om sin forskning på det här området här). Jag tror man måste fundera över varför läsning är viktigt för en själv och försöka förmedla det till barnen. Vara läsande förebilder. Vi vet ju väldigt lite om vad våra små barn verkligen behöver i framtiden, det där med att läsa 50 000 ord för att klara en högskoleutbildning - kommer det att stämma när de kommer så långt? Och den digitala läsningen, hur mäter man den? Mäts den? Hur ligger Sverige till i internationella jämförelser där?
Jag är fortsatt oense med Johan Unenge om att man ska akta sig för att prata med barn om nyttoaspekten på läsning. Jag tycker att man ska det. Även små bara kan gott få höra att det är bra och nyttigt för deras hjärnor att läsa, lika väl som de ska veta att de inte får äta för mycket chips eller att det är både kul och nyttigt att spela fotboll och simma.
Och slutligen så tror jag att det är väldigt viktigt att grundlägga läsglädje tidigt. Det är faktiskt inte svårt att få små barn intresserade av böcker och läsning, varken på låg eller mellanstadiet. Bara man har skolbibliotek med skolbibliotekarie och så bra lärare så klart. Sedan får man kanske acceptera att barnen läser lite mindre i högstadiet och gymnasiet (skönlitteratur i alla fall). Det är ju trots allt den allra tuffaste perioden i en människas liv rent pluggmässigt, samtidigt som så mycket annat pågår i kroppen och knoppen. Har de väl bilvit läsare på låg- och mellanstadiet, kommer de att bli läsare som vuxna också, bara de kommer ut på andra sidan av tonåren.
I övrigt så pratades det mycket om skolbiblioteket som rum. Varför ser det ut som det gör och varför är det så oföränderligt? Saknas visioner i skolbibliotekssverige? Eller är vi som skolbibliotekarier så måna om att uppfylla användarnas (eleverna och lärarna) förväntningar att vi erbjuder dem ett klassiska bokrum utan att blinka? Det pratades om författarbesöket som ett möjligt sätt att skapa läsglädje. Det pratades om att skolbiblioteket och skolbibliotekarierollen måste vara föränderlig för att möta framtidens behov, annars riskerar skolbiblioteken att bli frånsprungna.
Johan Unenge och jag är bägge förkämpar för samma sak: den läsfrämjande. Kanske kommer vi att vara oense om saker i framtiden också. Förmodligen är det bara bra, för då skapas det ju debatt. Och debatt, samtal och lite rabalder är bra för då får vi uppmärksamhet för vår sak och dessutom tvingas vi tänka efter varför vi gör som vi gör. Så förhoppningsvis stannar inte diskussionen här, utan den fortsätter: i akademin, på bloggar, twitter, Facebook och i tidningar. Mitt inlägg här är ett bevis på det, Johan Unenges blogginlägg om samtalet igår ett annat.
Jag och Johan Unenge hade redan tidigare under dagen värmt upp genom att äta järpar tillsammans på Backaskolan. Han fick se vårt fina lilla bibliotek och vi gömde oss för autografjägare och pratade lite skolbibliotek tillsammans med Astrid Deppert, Skolbibliotek Syds koordinator den här dagen, till vardags skolbibliotekarie på Svaneskolan här i Lund.
foto: Astrid Deppert
Hur blev då samtalet. Jo, tack, bra faktiskt. Jag är ingen van panelsamtalsdeltagare, men Johanna Rivano Eckerdal, avdelningsansvarig på ABM, styrde med säker hand upp samtalet och gjorde att alla kunde känna sig trygga och komma till tals. Det som slog mig mest var hur oerhört långt från den akademiska världen jag har hamnat nu, med åtta års arbetslivserfarenhet i bibliotek och lika lång distans till min magisterexamen, kändes de universitetsanknytnas sätt att uttrycka sig nästan flummigt i sin vetenskaplighet. Vi talade till exempel om biblioteksrummet "hur man nu definierar ett rum..." och om boken "hur man nu vill definiera bok - det vidgade textbegreppet...". Sundin pratade om "medielanskapet", "multimodialitet", "transmedialitet". Inte så att jag inte hängde med, men plötsligt kände jag att där satt jag med Johan Unenge och vi var bägge lite mer representanter från "fältet" eller "verkligheten" och de andra var representanter från akademin. Vi ser samma saker i vår verklighet som de ser i sin forskning och i sin litteratur och vi behöver dem för att de bevisar genom sin vetenskaplighet att vi har rätt i det vi ser.
Jag vet inte om vi kom fram till något vettigt om förväntningarna på skolbibliotekspersonal. Jag själv pratade lite om att vi måste slipa våra argument för läsning i framtiden. Vi kan inte komma dragande med att "boken är god men dess ställning är hotad" - det har man sagt sedan 40-talet och det är tomma, känsloargument (Lyssna gärna när Magnus Persson från Malmö Högskola berättar om sin forskning på det här området här). Jag tror man måste fundera över varför läsning är viktigt för en själv och försöka förmedla det till barnen. Vara läsande förebilder. Vi vet ju väldigt lite om vad våra små barn verkligen behöver i framtiden, det där med att läsa 50 000 ord för att klara en högskoleutbildning - kommer det att stämma när de kommer så långt? Och den digitala läsningen, hur mäter man den? Mäts den? Hur ligger Sverige till i internationella jämförelser där?
foto: Astrid Deppert
Jag är fortsatt oense med Johan Unenge om att man ska akta sig för att prata med barn om nyttoaspekten på läsning. Jag tycker att man ska det. Även små bara kan gott få höra att det är bra och nyttigt för deras hjärnor att läsa, lika väl som de ska veta att de inte får äta för mycket chips eller att det är både kul och nyttigt att spela fotboll och simma.
Och slutligen så tror jag att det är väldigt viktigt att grundlägga läsglädje tidigt. Det är faktiskt inte svårt att få små barn intresserade av böcker och läsning, varken på låg eller mellanstadiet. Bara man har skolbibliotek med skolbibliotekarie och så bra lärare så klart. Sedan får man kanske acceptera att barnen läser lite mindre i högstadiet och gymnasiet (skönlitteratur i alla fall). Det är ju trots allt den allra tuffaste perioden i en människas liv rent pluggmässigt, samtidigt som så mycket annat pågår i kroppen och knoppen. Har de väl bilvit läsare på låg- och mellanstadiet, kommer de att bli läsare som vuxna också, bara de kommer ut på andra sidan av tonåren.
I övrigt så pratades det mycket om skolbiblioteket som rum. Varför ser det ut som det gör och varför är det så oföränderligt? Saknas visioner i skolbibliotekssverige? Eller är vi som skolbibliotekarier så måna om att uppfylla användarnas (eleverna och lärarna) förväntningar att vi erbjuder dem ett klassiska bokrum utan att blinka? Det pratades om författarbesöket som ett möjligt sätt att skapa läsglädje. Det pratades om att skolbiblioteket och skolbibliotekarierollen måste vara föränderlig för att möta framtidens behov, annars riskerar skolbiblioteken att bli frånsprungna.
Johan Unenge och jag är bägge förkämpar för samma sak: den läsfrämjande. Kanske kommer vi att vara oense om saker i framtiden också. Förmodligen är det bara bra, för då skapas det ju debatt. Och debatt, samtal och lite rabalder är bra för då får vi uppmärksamhet för vår sak och dessutom tvingas vi tänka efter varför vi gör som vi gör. Så förhoppningsvis stannar inte diskussionen här, utan den fortsätter: i akademin, på bloggar, twitter, Facebook och i tidningar. Mitt inlägg här är ett bevis på det, Johan Unenges blogginlägg om samtalet igår ett annat.
måndag, november 05, 2012
I dag har vi utvecklingsdag...
...men i morgon börjar skolallvaret igen. På gång nu innan jul är att Fäladen läser 2012-13 har dragit igång. Några klasser har hunnit lämna in sina bokbeställningar till Fäladsbibblan och några har sina besök inbokade men har inte hunnit vara där ännu. Nästa steg är att jag kommer ut i treorna (det är de som medverkar i Fäladen Läser) och visar hur de ska göra när de bloggar.
På onsdag får Backaskolan finbesök. Det är Läsambassadören Johan Unenge som tittar förbi för att inspektera skolbiblioteket och bli bjuden på lunch. Anledningen är att Skolbibliotek Syd (en intresseförening för skolbiblioteksfrågor i södra Sverige) anordnar en paneldebatt i samarbete med ABM (universitetsutbildning för arkiv-bibliotek-museum) senare samma eftermiddag. Där ska både jag och Unenge medverka.
På onsdag får Backaskolan finbesök. Det är Läsambassadören Johan Unenge som tittar förbi för att inspektera skolbiblioteket och bli bjuden på lunch. Anledningen är att Skolbibliotek Syd (en intresseförening för skolbiblioteksfrågor i södra Sverige) anordnar en paneldebatt i samarbete med ABM (universitetsutbildning för arkiv-bibliotek-museum) senare samma eftermiddag. Där ska både jag och Unenge medverka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)