Om en och en halv vecka startar skolorna Lunds kommun ett stort utvecklingsarbete som kommer att handla om formativ bedömning. det verkar vara det "nya"stora i skolan nu. Upptakten utgörs av att alla pedagoger samlas och lyssnar på Dylan Wiliam. Det blir en halvdagsföreläsning som sedan följs av en halvdag för de som ska vara samtalsledare i det fortsatta arbetet ute på skolorna.
Jag ska så klart dit och lyssna. Mina kollegor här på Norra fäladen med. Men när vi pratade runt lite bland övriga skolbibliotekariekollegor i kommunen visade det sig att det inte var alla som skulle med. Någon ville, men fick inte för sin rektor. Någon skulle inte och tyckte det var rätt skönt, få personen kände sig överhopad med jobb ändå och såg fram emot en elev- och lärarfri dag att komma i kapp.
Jag undrar hur rektorerna på mina skolbibliskollegors skolor tänker. Är det typ: "Nu ska vi starta ett utvecklingsarbete som långsiktigt kommer att förändra vårt sätt att jobba och tänka pedagogiskt. Då är det bäst att en person som skolbibliotekarien lämnas utanför det här." Eller? Den som sitter i det som borde vara navet i skolan och i pedagogiken, ska inte veta vad som just nu är mest aktuellt för lärarna? Eller tänker de att skolbibliotekarier ändå inte sysslar med bedömning och därför är det pengarna i sjön?
I vilket fall är det missförstånd. Skolbiblioteket kan inte vara en pedagogisk resurs för att nå skolans mål och skolbibliotekarien lämnas utanför utvecklingarbeten. Och Wiliams Bedömning för lärande handlar inte om bedömning som vi traditionellt tänker på bedömning, det handlar om hur man gör sin undervisning bättre, om hur man kan veta att eleverna lär sig något när man har lektioner. Och är det någon som behöver snappa upp allt de kan om pedagogik och undervisning så är det väl vi skolbibliotekarier, som undervisar elever på alla nivåer utan att egentligen ha någon pedagogisk utbildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar