Vi jobbar vidare med genrer

Nu är de flesta av mina grupper med tvåor på gång med sin andra lektion om litterära genrer. Då delar jag ut ett genrehjul som jag fyllt i och försett med samma märkningar som vi har i skolbiblioteket. Ett fält lämnade jag tomt i fall någon tyckte att jag missat den viktigaste genren, då kan de fylla i en valfri genre där.

Sedan får eleverna tänka efter vilka böcker de har läst under terminen och sätta en prick för varje i rätt fält. Vissa tycker att det är svårt att minnas, och det kan jag förstå, många läser jättemycket. Många får göra uppskattningar istället för att räkna exakt och några skarvar nog lite tror jag efter vad jag ser på deras ifyllda hjul. Men vad som framför allt har hänt är att de flesta har satt igång att låna böcker från genrer de inte hade läst. Nu har jag till exempel stor brist på sorgliga böcker på bibblan - redan sedan innan är det en ganska liten genre för de lägre åldrarna, så vi har inte så mycket. Kanske var det dumt av mig att ta med den. Jag hade inte riktigt räknat med att de skulle vara så tävlingsinriktade som de är. Jag har överhuvudtaget inte presenterat det som en tävling, men de vill verkligen ha prickar, helst många, i alla rutor. Några elever har satt igång att läsa tunnare böcker, lättlästa, under bibliotekslektionen för att kunna pricka av genrer de inte läst.

Men allt som allt har det varit lyckat på så vis att det ökat elevernas medvetande om litterära genrer och fått dem att bredda sin läsrepertoar. Nu ska de ha genrehjulen i sina lådor i klassrummet resten av terminen och fortsätta pricka i sina böcker efter hand som de läser.

Att vara eller inte vara ett skolbibliotek i världsklass...

I onsdags, mitt när jag och alla mina kollegor satt på ReadMe, kom pressmeddelandena om vilka skolor som blivit Skolbibliotek i världsklass 2016. Till min stora glädje hade Fäladsgårdens bibliotek klättrat tillbaka in på listan, där de inte varit sedan vi fick utmärkelsen tillsammans 2013. Och att det dessutom fanns sammanlagt fyra Lundaskolor bland de prisade biblioteken var så klart också mycket glädjande, det gör Lund till den bästa skolbibliotekskommunen i landet sett till flest skolor med skolbibliotek i världsklass. Men Backaskolan fanns inte med på listan i år. Jag erkänner att jag fick titta två gånger. Vi har varit Årets skolbibliotekarie 2009, Årets skolbibliotek 2011 och fått skolbibliotek i världsklass 2013-2015 och vi har inte på något sätt skurit ner, minskat varken timmar eller anslag. Tvärt om faktiskt, vi är något färre elever på de timmar och anslag vi har i år än föregående år. Vi arbetar fortfarande efter en lokal handlingsplan för skolbiblioteksverksamheten som vi omarbetar och förbättrar allt efterhand. Så lite lite förvirrande känns det. Och då kan jag föreställa mig att förvirringen bland övrig personal och framför allt våra föräldrar kanske är desto större.

Juryns motivering lyder: "Vi noterar en mycket bra verksamhet kring språkutveckling och inkludering men i underlagen saknas konkretisering kring arbetet med MIK"

Och det gör det hela faktiskt ännu lite med förvirrande, för mig i alla fall. Dels för att vi följer vår biblioteksplan och den är faktiska ganska konkret. Men mest för att arbetsgruppen för Skolbibliotek i världsklass bad mig att komplettera ansöka med just exempel på hur vi arbetar konkret med MIK, vilket jag gjorde. Och då kanske de kan tycka att det är för lite exempel eller att vårt arbete är undermåligt, men att de menar att det saknas är förvirrande.

När jag och rektor Eva nominerade skolbiblioteket till utmärkelsen 2015 skrev jag varför jag menar att ett bra skolbibliotek är en färskvara. Det står jag fast vid att det är. Men jag vill ändå, mest för elevers och föräldrars skull, poängtera: ingenting har blivit sämre, tvärt om. Vi jobbar på som vanligt, med ständig utveckling framåt. 

Elsa Dunkels på Norra Fäladen

I går kväll gästades Fäladsgården av Elsa Dunkels, landets främsta expert på barn och internet. Det var en föreläsning som både personal och föräldrar var inbjudna till. Aulan var inte så full som man skulle kunnat tänka sig när ett sånt här tillfälle uppenbarar sig. Själv har jag lyssnat på Dunkels tidigare men gör det gärna igen.

Elza Dunkels disputerade på en avhandling om barn och internet 2007 och har allt sedan början haft ett konsekvent barnperspektiv på sin forskning. "Vad gör barn på nätet" är vad det här föredraget minst ska handla om, sa Dunkels, för vill man veta det är det bättre att fråga barnen själva. Istället pratade hon om hur utbrott av moralpanik alltid följer med nya medier eller andra nya saker som vi inte känner till och som gör oss rädda. När ska vi egentligen lära oss att inte få moralpanik, kan man fråga sig. Inom dessa större utbrott av panik finns små minipaniker, det färskaste exemplet är rapporteringen kring appen Periscope. Det är ju så, menade Dunkels, att det är tekniken som är i händerna på oss, inte tvärt om. Det är ju bra, men det leder också till att folk hittar på sätt att använda teknik till farliga eller otrevliga saker, som varit fallet med appen Periscope. Själv såg jag ett liveklipp, filmat med Periscope, från barnboksmässan i Bologna förra veckan. Jag har aldrig varit där och det var hur kul som helst att få vandra omkring på världens största barnboksmässa i några minuter. Detta tack vare Periscope.

Att lägga ut personuppgifter har inte stor betydelse. Dunkels framhöll också att vi ska tänka oss för när vi varnar barnen för att att lägga upp bilder eller dela personuppgifter på nätet. Det blir lite som i "kort kjol"-debatten, att offret skuldbeläggs. Det vill säga DU råkade ut för detta för att DU gjorde det här. I värsta fall leder det till att barn inte vågar berätta om något obehagligt händer eftersom barnet då kanske har gjort något det inte borde: delat en bild eller talat om sitt namn.

Dunkels har länge undvikit att prata om "nätmobbning", eftersom mobbning inte är annat än mobbning var den än sker. Vi pratar ju inte heller om "korridormobbning" eller "idrottsklubbsmobbning". Men nu har hon skrivit en bok om just "Nätmobbning, näthat och nätkärlek". Även denna är skriven utifrån ett barn- och ungaperspektiv och innehåller konkreta strategier för hur vuxna kan agera för att stötta unga och göra deras nätanvändning tryggare.

När det gäller barn och internet faller allt till sist tillbaka på barnsyn, något som vi diskuterat mycket på Backaskolan eftersom vi jobbar Reggio Emilia-inspirerat. Att se barn som kompetenta varelser med unika kunskaper och behov är grundbulten i den kunskapssyn vi vill förmedla. Dunkels använder sig av begreppet juvenism. Det handlar att barn som grupp är diskriminerade, att de klumpas ihop och att man kan göra svepande anklagelser mot den här gruppen. Eftersom barn är en grupp som står under vuxna i samhället utifrån till exempel bildning och erfarenhet har vuxna en naturlig övermakt. Denna måste brukas klokt och inte missbrukas. Barn som känner sig nedtryckta både kränker oftare och blir oftare kränkta själva menar Dunkels.

Jag hoppas att alla föräldrar och många pedagoger med mig gick i från Elza Dunkels föredrag i går kväll med en bra känsla i maggropen, stärkta i vår roll som kloka vuxna. Vi ska inte rusa å stad och få panik för saker och ting. Vi ska prata med barnen, lyssna på barnen, lita på barnens kompetens, precis som vi gör inom så många andra områden. Vi ska ta det goda ur internet och njuta av det, vi ska varken ha dåligt samvete eller panik över skärmtid. Och när det blir knivigt så pratar vi ännu mer med barnen. Och med varandra. Eller varför inte fråga Net Nanny?

PS: läs vad rektor Eva skrev om kvällen på vår pedagogblogg här!

Nu pratar vi genrer i tvåan!

Alla tvåor är nu färdigröstade i Bokjuryn och nu börjar vi ett nytt projekt tillsammans. Jag kommer att ägna två bibliotekslektioner åt att prata genrer med eleverna. Första lektionen introducerar jag begreppet genrer, vilket några av klasserna är väl förtrogna med, andra inte, lite beroende på hur mycket deras klasslärare pratat om det här med dem hittills. Sedan försöker vi komma på så många olika genrer som möjligt och fyller i dem i ett "genrehjul" som jag gjort.

Till nästa gång kommer jag att fylla i alla tårtbitarna i hjulet med de genrer vi gemensamt kommit på och dessutom klistra våra "genrepluppar" (vi har från Eurobib) . Sedan får varje elev vars ett hjul där de får rita en prick för varje bok de läst inom varje genre. Målet är sedan att de ska ha prickar i så många olika fält som möjligt innan terminen är slut.

I den första klassen jag hade bröt diskussioner ut om från när prickritandet skulle börja. Jag tyckte från terminens början, men de tyckte från nu. Många menade att de läst så många böcker redan på terminen att de omöjligt kunde komma ihåg alla. Och det är ju ett trevligt problem att ha.