Har läst den senaste av Frida Nilssons Hedvigböcker: Hedvig och Max-Olov. Jag tyckte att den var mint lika bra som den förra (Hedvig), en högläsningsbok som jag varmt rekommenderar.
I den nya boken går Hedvig i tvåan. På skolan, som ligger i ett samhälle på landsbyggden, har hästfeber brytit ut. Årminstone bland tjejerna i Hedvigs klass. Allra populärast är Ellen, som har en egen häst som heter Smula. Varje rast leks det häst, Ellen ska vara skötare och hennes bästis Karin får vara Smulan. Hedvig får vara någon annan häst. Linda, Hedvigs bästis, är den enda tjejen i klassen som inte dragits med i hästfebern, hon önskar sig en moppe i stället.
Hemma på Ängatorp där Hedvig bor med mamma och pappa finns många djur: får, hundar, katter. Men ingen häst. Hästar är ju så dyra. Fast så kommer det en dag, när pappa får något lurigt i blicken. "Nu du, Hedvig..!" sägen han när han backar till med släpet. Hedvig är alldeles till sig av förväntan, och ut ur släpet kommer... en åsna..! Han heter Max-Olov. Och han är allt utom gullig.
Under ett läsår får vi återigen följa Hedvig, det som händer i klassen och det som händer hemma. Det är vardag och höst på landet, lucia i skolan, svenskt vinterslask och såsmåningom vår med tussilago i dikesrenen. Det är valborgseldar, raggare och mycket igenkänning.Det är drastiskt och roligt men också allvarligt och sorgligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar