Jag läste i helgen den senaste David och Larissaboken, Nåjdens sång. Det föll sig väldigt väl för mig, eftersom orsaken till min ledighet var ett hastigt besök i Lycksele (som min farfar skämtsamt brukade kalla "Lapp-Stockholm", kanske för att det var en viktig centralort i Lappland). Handlingen i Nåjdens sång utspelar sig vid Vindelälven, som ju flyter förbi inte så långt därifrån. Lite störigt är dock att Widmark byggt en dam och ett kraftverk i älven, som ju är den enda av våra helt orörda älvar och dessutom skyddad som nationalälv. Men det är en spännande historia i alla fall, när den väl kommer igång. Inledningsvis åker Larissa tillbaka till Ryssland på sommarlov och David ligger i sängen eller jobbar i trädgården och längtar sig fördärvad. Det är dock mystiska saker i görningen, en god vän till faminjen i Norrland har råkat ut för en skum bilolycka och Davis ser en rovfågel som kretsar över huset på ett i ögonfallande sätt. När Larissa återvänder beger till de två barnen norrut för att titta närmre på problemet.
Liksom föregående David- och Larissaböcker finns det många funderingar och filosofiska resonemang i boken. Här diskuteras även samernas levnadsvilkor och religion. Det är intressant att vi under detta läsår plötsligt fått in tre mellanåldersböcker som alla handlar om samer ur olika perspektiv. Förutom denna är det SMS från Soppero av Laestadius och När jag var tretton blev jag same av Zak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar