En avslutande spaning från ReggioEmilia

Jag kommer nog inte så värst mycket längre i spaningen efter det bokstavliga skolbiblioteket i Reggio Emilia. Men flera tankar kommer att följa mig härifrån: miljöns och organisationens pedagogiska betydelse och omsorgen i val av material – i mitt fall olika medier – för eleverna att jobba med, är två sådana exempel.

Sammantaget kan man säga att vi alla slagits av barnens koncentrerade arbete. De jobbar lugnt i smågrupper, vissa med en pedagog vid sidan men de flesta helt själva. En del barn springer runt och leker helt fritt inne, men mest ute. Vi är alla fascinerade av lugnet och arbetskoncentrationen trots att det är många barn på liten yta. Och även av den minutiösa ordningen trots alla material som ligger framme. Vad är det som skiljer italienska barn och svenska?

Men jag tar också med mig hem att det är stora likheter mellan hur vi arbetar och hur de tänker i Reggio: bilden av barnet/eleven utifrån möjligheter och kompetenser i stället för att se på det de inte klarar av, synen på lärande och kunskap som kvalitativt i stället för kvantitativt, barnets rätt till utbildning och kunskap, tydliga mål och dokumentation och utvärdering. Mycket, för att inte säga allt, detta jobbar vi redan med och mycket av det står inskrivet i vår läroplan.