Årets Bokmässa

Känner ett behov att sammanfatta eller i alla fall skriva något litet om årets Bokmässa i Göteborg. Jag har huvet helt fullt sedan jag kom hem, men har fortfarande inte lyckats sortera alla tankar och få klart för mig vad jag ska göra med dem.

Höjdpunkten under mässan var nog seminariet med Cornelia Funke och Lotta Olsson. Det är inte så dumt med seminarier där det inte är för många deltagare. På många andra seminarier jag var var det en hel panel på fyra-sex personer + moderator och då blir det väldigt svårt för alla att få något vettigt sagt. Och en annan tanke som man inte kan låta bli att få, när man går på mellan sex och åtta seminarier per dag, det är betydelsen av val av samtalsledare. Den som var allra bäst av de jag lyssnade på var Jessica Gedin som samtalade med Pija Lindenbaum (tänk att man lyssna på Lindenbaum på varje bokmässa och ändå inte bli trött på det!) Gedin var påläst, lyssnade, intelligent och rolig som vanligt. En annan bra moderator var Lotta Olsson som ledde två seminarier som jag var på, bland annat det med Funke. Hon pratade dessutom en tjusig engelska.

Jag var på två seminarier om barns medbestämmande, i biblioteket, i skolan och i det läsfrämjande projekt. Det var intressant. Jag fastnade i synnerhet för en del tankar kring hur barn är negativa till läsfrämjande insatser av kvantitativ art. De vill hellre fördjupa och få chansen att samtala om böcker. Jag har själv alltid känt min tveksam till läs-så-många-sidor-och-få-en-tårta-grejen. Vi satsar ju visserligen hårt på Sommarboken och Sommarboksutmaningen här, men det är inte helt kvantitativt, det är kvalitativa inslag i det och man räknar inte sidor och man läser på sin egen nivå. Ulf Stark sa på ett seminarium att han tycker att det är dumt att barn ska läsa så himla många böcker, det räcker om man läser fem stycken. Det kanske är lite av en överdrift, men säg att de läser bara fem böcker: hur viktigt blir det inte att de läser rätt bok då?

Det ska så klart vara böcker som är murbräckor, in mot djupare delar av sig själv. Och in till andra människor, andra världar än de man upplever i vardagen. Detta diskuterade KG Hammar, Anna Höglund och Ulf stark på ett seminarium med Agneta Edwards (också en habil moderator). Där kom de också in på myter och sagor som skildrare av en högre sanning. Och då är det lätt att i tanken genast glida över på de seminarier om fantasy och magisk realism som jag var på. Jag fick lära mig fler nya bra ord: "glesbygds fantasy”, ”urban fantasy” och ”speculative fiction” – är de sistnämnda månne samma sak som magisk realism?

En annan sak som är så bra med att åka på Bokmässan är att man får mycket tid tillsammans med sina bibliotekariekollegor, något som vi skolbibliotekarier inte alltid är så bortskämda med. Vi kommer ofta in i någon slags kreativ flow, som ynglar av sig i projekt under hela läsåret. På vägen hem på tåget reviderade i till exempel hela biblioteksplanen, så nu kan man redan läsa den nyaste versionen på våra hemsidor.