Har precis avnjutit Bibu, scenkonstbienalen för barn- och unga som gick av stapeln onsdag till lördag här i Lund. Jag såg tio föreställningar på två dager, så lite mosigt blev det väl skallen, men oj, vad kul det varit! Allt var inte lika bra, men myckat var väldigt bra och jag hann se en hel del guldkorn. Till dem kan jag räkna Teater tr3´s uppsättning av Nordströms bilderböcker om Sailor och Pekka. Den blev man bara lycklig av att se, hoppas att den kan turnera tillbaka till Skåne till hösten, så att fler barn får se den!
Glad blev man också av den fantastiska dansföreställningen Kamuyot som Riksteatern har turnerat med. Detta var dock (enligt hörsägen endast) det sista tillfället de spelade. Dock har de ju varit i Lund tidigare i våras, så det var väl en del som hann se den då. Det unika med den var, tyckte jag, att man kom så tätt inpå dansarna (lite väl tätt inpå för den egna bekvämligheten när man blev uppdragen och inbjuden att delta på dansgolvet...), som höll mycket hög klass. Föreställningen gavs i en idrottshall på Bollhuset, utan annan ljussättning än lysrören i taket, så både publik, som satt i en fyrkant runt spelplatsen, och dansare var lika naket exponerade.
Ett annat glädjepiller var barockoperan Armida = grymt snygg, som gavs av Utomjordiska. Med mycket humor, lekfullhet och både alvar och distans gav sångare och orkester denna saga om kärlek och hämd. Jag känner mig dock frågande inför åldersrekommendationen i Bibus program, 13-19 år stod det. Min uppfattaning är att den skulle funka utmärkt från sju år och uppåt.
Nu hinner jag inte skriva mer om Bibu idag, men jag återkommer säkert till ämnet. Jag måste dock bara kommentera att jag tycker att det varit märkligt tyst om det hela i media, eller är det jag som missat en massa? Det är ju trots allt en för vårt land helt unik tillställning. Har dock fått höra lite kritik mot Bibu från journalisthåll, det var dåligt med information till journalister, man saknade information om själva Bibu, hur många som deltog från si och så många länder, hur länge festivalen funnits, att den gästades av x antal teaterchefer... och så vidare. Kan mediaskuggan bero på sådana orsaker? Eller är det att barnkultur som vanligt är kasst bevakat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar