Läste i gårkväll ut...

Väktarens lärling av Joseph Delaney. Den står på många bibliotek unde fantasy, men frågan är om det inte är mer av en spökhistoria. Boken är också tonårsklassad, vilket är anledningen till att jag inte läst den tidiagre, den kom ut 2007 och tvåan, Väktarens förbannelse, kom i år.

Väktarens lärling handlar om Tom, som i likhet med Septimus i Sages Fantasyserie är den sjunde sonen till den sjunde sonen. Detta ger honom alldeles rätt egenskaper för att bli lärling åt en Väktare. Helt lätt är det dock inte att ge sig in i detta, Väktare är illa sedda eftersom deras arbetsuppgifter skrämmer folk, så det är ett ensamt yrke. Men Tom har samtidigt inte mycket val, han är den yngste sonen och alla hans äldre bröder har redan gjort slut på pappans kontakter till goda lärlingsplatser och bara äldste sonen kan stanna kvar på gården. Sagt och gjort, Tom påbörjar en prövotid hos traktens Väktare. Där kastas han in i både hårda och skrämmande arbetsuppgifter som ska lära honom till en fullfjädrad Väktare, en som känner till, kontrollerar och bekämpar alla onda och mörka krafter, så att de inte blir ett hot för människorna. "Bör läsas med lampan tänd" står det på baksidan... Känner mig benägen att hålla med (hur ska man annars kunna se?). Passar för egen läsning från fyran-femman, för högläsning för egna barn (om de är modiga och gillar att bli lite skrämda) från tvåan eller för en klass från femman.