De kanske inte har så värst mycket gemensamt, utom detta att de verkligen är bilderböcker i ordets rätta bebärkelse. De bärs fram av sina bilder, som i bägge fallen är fullständigt utsökta. En annan genensam faktor är vatten, i "Smulberts" fall havet, i "Mauds" fall insjön, men i bägge fallen sinnligt återgivet.
I Emma Adbåges illustrationer är det både detaljerna och helheten som gör det. Mamman som
står i trosor på morgonkvisten och gör små smörgåsar med gurka och rädisor. Hon har inte hunnit raka benen - och vem bryr sig förrästen om att göra det när man är på landet? I bilen är det lite skräpigt under sätena och väl framme på stranden sprider sig prylar ut sig allt mer alltmedan mamman, som nog inte varit lika nitisk med den förhatliga solkrämen på sig själv som på barnen, långsamt blir allt mer rosa. Huvudstoryn, hur storasyster och lillebror Bert åker till staranden, badar (och badscenen är så fin!), hittar en skalbagge och helt enkelt av misstag leker ihjäl den, pågår rakt och enkelt och lämnar mycket åt läsaren att tänka på och fnissa åt. Det handlar om livet och döden och om en helt vanlig sommardag.Illustrationerna i Simma lugnt mörten Maud är också helt sagolika. Det skimmrar i alla nyanser
av grönt och gult. Man ser skräp på botten och löv som flyter på ytan. Varje sida har fått snirkliga och vackra anfanger. Jag tycker ännu bättre om den här än föregångaren Gå och bada Mister Räf. Men det är så klart onödigt att jämföra. Här handlar det inte om en vanlig dag, utan om Mauds stora äventyr. Även här handlar det om liv och död, Maud är två gånger på väg att stryka med. Hon klarar sig dock och kan lugnt återvända till mamma som är precis så där orolig som mammor är och precis så där stolt äver sin mörtflicka som mammor ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar