Läste nyligen hennes senaste, Hit med våra mössor. Jag har länge haft svårt för denna väldigt hyllade bilderbokskonstnär, mest för att bilderna är så fula. Sonja, Boris och tjuven tyckte jag inte om alls I skogen läste jag flera gånger och mycket noga, både för mig själv och högt. Jag märkte att det var något hos den jag gillade, men ändå tyckte jag inte om den. jag förstod inte då var det var. Men nu tror jag att jag har satt fingret på det, när jag läste Hit med våra mössor. Det är texten som är så bra! Illustrationerna tycker jag fortfarande är hemska, men den stämning som Lindström bygger upp med hjälp av texten är underbar. Lyssna bara: "Vi har aldrig tyckt om att äta små, hårda, knöliga saker på kalas. Till exempel morotsstavar, torkad frukt, nötter och så vidare. Det var tårta också men vi gillar inte grädde". Bra, va??? Men som sagt: bilderna är hemska. Så hemska att jag blir riktigt arg och upprörd av att se på dem, det känns i magen. Och då har man väl ändå lyckats som konstnär, när ens verk väcker så starka känslor!Läste nyligen på Bokunge om samma bok. Jag är tydligen inte ensam om att ha känslor för Lindström!
