torsdag, mars 11, 2010

Japanska vänner och världssensationer

Senaste lästa böckerna hemma hos mig är en från Japan och en om världsrekord. Jag börjar med den japanska:

Det är inte ofta vi får böcker (som inte är tecklande serier) översatta från japanska. Desto roligare att läsa Kazumi Yumotos bok Vänner. Den handlar om Kiyama och hans två vänner Yamashita och Kawabe. Upptakten till hela historien är att Yamashitas farmor dör. Detta får pojkarna att börja fundera på döden och vad som händer efter den. De blir så upptagna av detta att de får svårt att sova. Något måste göras. Kawabe får höra genom sin mamma att en gubbe som bor i ett fallfärdigt hus i närheten inte har långt kvar att leva. De tre vännerna bestämmer sig för att spionera på gamlingen för att på så sätt få chansen att se en död människa. Men det hela går inte alls som Kiyama och hans kompisar har tänkt sig. Gubben dör inte. Tvärt om verkar han allt mer upplivad av den uppmärksamhet som deras siponeri medför. Så sakterliga börjar en motvillig vänskap växa fram mellan den gamle mannen och hans tre stalkers. Det är som ni hör en annorlunda bok. Inte bara för att den tar upp ämnen som inte ofta skildras i barnlitteraturen, utan också för att den ger oss som läsare chansen att få en inblick i en kultur ganska annorlunda från vår egen. En del främmande ord och uttryck finns med, men man får hjälp av en ordlista längst bak i boken.

Och så till Annalena Hedmans debutbok Min första världsensation. Den handlar om Abbe som är på en dödstrist lyxkryssning med sin mamma. de har nämligen vunnit pengar på en trisslott, därför gör de mammas drömresa, som är en kryssning. Men Abbe har som sagt tråkigt. För att fördriva tiden lånar hon mammas mobiltelefon och talar in historien om sin första världssensation, eller om vad som hände när hon var hos mormor och morfar i Istermyrträsk förra sommaren. Som bibliotekarie känner man igen upptakten: ungar som sitter och hänger i klasar över Guinnes rekordbok och ömsom äcklas, ömsom fundrar över vilka rekord de själv skulle kunna slå. Fast i Hedmans bok äcklas de inte så mycket som mina låntagare brukar göra. Abbe och hennes två vänner går mer sakligt till väga: läser igenom alla Guinnes som finns på bibblan och gör en lista över de rekord de tror att de ska kunna slå. Sedan är det bara att sätta igång! Fast så bara visar det sig ju inte vara... Roligt, varmt, trevligt. Bra som högläsning också, såvida man inte räds uttalet av Abbes morfars repliker som är utskrivna på halvt obegriplig norrländska (men som Abbe hjälpsamt nog översätter).
Övrigt i Backabibblan:
I eftermiddag blir det fritidsbokklubb. Vi kommer att spela det nya Barnlitteraturspelet från Bonnier utbildning, missa inte det!!