Sigrid och Natten och f-klassen

I dag har jag läst Jöns Mellgrens fantastiska Sigrid och natten högt för Fc. Det är Mellgrens femte bilderbok , där han har skapat både bild och text.

När jag läser högt för förskoleklasserna väljer jag bilderböcker av allra yttersta kvalitet. Vi hinner läsa ungefär 12-14 stycken på ett läsår. Då gäller det ju att verkligen välja de bästa, som lite utmanar eleverna och vidgar deras bildsinne. Dessutom ska det vara en bok som passar för högläsning i en stor grupp, jag vill gärna ha med några som rimmar och så försöker jag öka graden av avancemang eftersom läsåret går. Sigrid och natten blir den nästa sista och den sista kommer att bli Stian Holes Hermans sommar.

Jag börjar med att presentera författare och titel. Sedan läser jag, eleverna lyssnar. Oftast under stor koncentration, de som har svårt att koncentrera sig och sitta stilla under den efterföljande diskussionen, brukar inte ha några problem under högläsningen. Sist pratar vi en stund - hur lång beror på elevernas dagsform, ibland har de väldigt svårt för det här momentet; de har redan suttit stilla en god stund, de sitter lite huller om buller på dynor och madrass, inte på vana platser i en samlingsring och de är rätt otåliga att få komma igång och låna böcker titta i böcker själva. Men trots det är det ofta många intressanta åsikter, frågor och synpunkter som kommer fram. Mina standardfrågor till eleverna är: "Var det något som var bra med boken?" "Var det något som var dåligt med boken?" "Var det något som var konstigt/svårt att förstå med boken?" "Var det något du kände igen med boken?". Av de frågorna är det egentligen den första som funkar sämst, för det vanligaste svaret är "Allt var bra". Idag började vi med att prata om vilket djur Sigrid är. Flest förslag kom på grävling, skunk, räv. Någon sa: en blandning av grävling, räv, ko och människa. Sedan kom frågan om det var något som var bra med boken. Den här gruppen är ganska driven i att diskutera böcker och de har kommit ifrån "allt var bra"-stadiet ganska mycket. De sa exempelvis: "det var bra att natten samlade in alla" "det var bra, för man lärde sig något på de, att natten behövs, för man behöver sova". På frågan om det var något konstigt med boken sa någon "jag undrar varför natten växte". Då bollade jag iväg den frågan till de andra: "X undrar varför natten växte, varför gjorde den det?" En elev sa "natten växer alltid, efter varje dag". På frågan om det var något dåligt sa en elev att det var dåligt att Sigrid stängde in natten. "Ja, varför gjorde hon det?" frågade jag gruppen. "Hon kanske inte ville ha det mörkt" "Nä, för då tänkte hon på Olaf och saknade honom". Den sista frågan hann jag inte ställa idag, men en elev sa ändå: "Jag kände igen det där med att någon blir sjuk och ingen medicin hjälper. Det hände med min morfar. Han fick cancer och ingen medicin hjälpte"

Ja, stora frågor om livet och döden under en liten timme mitt på dagen i bibblan på Backaskolan kan det bli. Jag tror, även om jag väljer mina högläsningböcker med stor omsorg, att det allra viktigaste med de här stunderna är dels att utsätta eleverna för variation och dels att visa att man kan diskutera en text och gå vidare med den på olika sätt, att lyssna på varandra och att tycka olika. Detta är ju saker de övar mycket på i förskoleklassen också, men jag tror att det är bra för eleverna att få göra det i olika sammanhang och med olika människor.