Något om genus

Han eller hon eller hen?

Förra veckan hade vi besök av Jesper Fundberg från Malmö Högskola. Han talade på temat "Genuskunskap - varför och vad?". Fundbergs budskap var att det är viktigt att vara bra på genusvetenskap i praktiken, hur förståndiga vi är i teorin har ingen speciell betydelse. Så klart. Vad kan vi då göra i vår praktik för att underlätta för barnen att inte vara så styrda av rådande genusmönster? En hel massa så klart. Men en sak som man alltid kan göra, det är att diskutera och ifrågasätta. Som när jag läser Kenta och Barbisarna för f-klasserna och de kommenterar Kentas könsnormsöverskridande beteende på olika sätt. För det mesta tycker de att det är mer upprörande att tjejerna inte låter Kenta vara med och leka än vad de tycker det är konstigt att han leker med Barbie. Och de tycker att det är mer konstigt att de spelar fotboll i klänningar på slutet (man brukar inte få gå ut i utklädningskläder på förskolan) än att killarna dansar. Men jag tror att det allra viktigaste här är att vi visar fram exempel och att vi lyfter frågan för diskussion.

I dag har jag läst Erik Magntorns  Ditt stora äventyr! för fb Gröna draken. Det är också en bok som är intressant utifrån genusaspekt. Huvudpersonen i boken är genomgående "du" och är alltså könsneutral utan att Magntorn behöver krångla till det med personliga pronomen. "Hen" är ju en god idé på pappret, men än så länge tror jag att det verkar förfrämligande på barnen eftersom det är något så pass ovedertaget. Trots detta, när vi diskuterar boken efteråt, säger alla barnen "han" om huvudpersonen (och jag får själv hålla i mig för att inte göra samma misstag själv). Jag stoppar diskussionen lite och frågar eleverna varför de säger han, eftersom det inte står någonstans i texten att det är en han. "Han har kort hår" säger några. "Fast min mamma har kort hår" replikerar någon. Då har vi i alla fall diskuterat och ifrågasatt. Alltid något.