Bokmässespaning 2014

Så här snygga var jag om skolbibbliskollegorna från Lund på Mässan.
Foto: Lotta Davidson-Bask

Så här en och en halv vecka efter Bokmässan är debreefen i full gång. Anteckningar redigeras och man försöker komma ihåg och sammanfatta. Många jag har pratat med är ense om att årets stora trend är läsförståelse och läsfrämjande. Exempelvis vara det för första gången under mina år som bokmässebesökare lång vindlande kö in på seminarium som handlade o barn och läsning. Tidigare har det varit några handfullar entusiaster och eldsjälar, barn-eller skolbibliotekarier som jag själv, som sökt upp de här seminarierna. Nu var det betydligt fler. Idrottsrörelsen och Kulturrådet lanserade sin nya satsning Paus med nyutnämnde läscoachen Johan Unenge i spetsen. Projektet Läsmuskler i Ulricehamn berättade om sin lyckade satsning och Pappoteket från Säters kommun var där och berättade. Det bjöds på seminarier med titlar som Läs för tusan läs, Läsning som vapen och Att skapa läsande barn. Kort sagt, läsning i alla olika former var på agendan.

Vad var receptet då - hur ska man få barnen att läsa? Jag skulle säga att recepten vara nästan lika många som kockarna. Läscoach Unenge förespråkar lustläsning och läsande förebilder och vill efterlikna engagemanget hos tränare och föräldrar inom idrottsrörelsen. Rasmus Fleisher menade att fragmenteringen och segmentariseringen på internet och sociala medier och tidsbrist är läsningens största fiende. Folk vill läsa mer men har inte tid, menade han. Johan Svedjedal menade att läsningen är något som måste erövras gång på gång och som kan vara inte ett vapen men väl en social hävstång. Helena Bross hävdade att vuxnas och barns läsning hör ihop och trion Katarina Kuick, Pernilla Gesén och Åsa Lind framhöll högläsningen som ett viktigt verktyg som binder samman gruppen, hjälper svaga läsare in i läsupplevelsen och ger barnen ord. Barbro Westerlund berättade att både "att", "vad" och "hur" är viktigt i läsningen och att läsförståelse måste förstås som något ämnesspecifikt.

Skolbiblioteket var inte helt synligt på alla dessa läsfrämjandeseminarium. Om det nämndes alls var det för att det fanns en (skol)bibliotekarie i panelen (eller Johan Unenge som är en varm skolbiblioteksförespråkare, han missar inte en chans att lyfta fram betydelsen av bra skolbibliotek). Två stora skolbiblioteksseminarier var jag också på, ett som visade elevers syn på skolbiblioteksfrågan och ett som kom från forskningssidan. Mer om dem i kommande inlägg.