Eva Susso har gett ut en liten kapitelbok med bilder av Anna Höglund på Raben & Sjögren. Den handlar om Margot och hennes storasyster Moa som tillbringar sommarlovet hos Moster My och hennes sambo Kärran i Trutviken. Moster My driver bageri och Kärran kör ut leveranser. Jan-Torvald finns också där, Margot tycker inte om när han och Moa ska leka själva, hon känner sig utanför och vill att Jan-Torvald ska vara hennes bästis istället. När saker och ting blir jobbiga förlitar sig Margot på sin magiska hajtand, som hon bär i ett snöre kring halsen. Just den här dagen får Margot och Moa i uppdrag att leverara lite nybakta wienerbröd till en fest. Vägen dit är krångligare än vad de tänkt sig och det händer flera saker som ställer till det för systrarna. Då är det tur att Margot har den magiska hajtanden, det tycker till och med Moa, som inte ens trodde på att den fungerade.Är det tänkt att bli fler böcker om Margot och Moa i Trutviken? Det känns så, för boken inleds med en karta och med teckningar på persongalleriet, på känt lassemajamanér. Dessutom känns slutet abrupt, man blir inte riktigt färdig med folket i Trutviken på den här lilla tunna boken. Ett par invändningar: Om det nu står i texten: "Min syster Moa är lång och smal. Jag som heter Margot är kort och knubbig." Varför väljer då Höglund att rita två pinnsmala töser, av vilka den kortare visseligen har lite rundare huvud? Och visst är det trevligt att Moster Mys sambo Kärran helt okommenterat är en kvinna, de pussas lite i trädgårdssoffan. Men varför måste hon vara avbildad som en snudd på nidbild av en lesbisk kvinna? Och slutligen: jag vet, eftersom jag läser mycket barnböcker, att man i Stockholm (och kanske på andra ställen?) säger "sexårs". Men det gör man inte överallt. Här säger vi "förskoleklass" eller "f-klass" och jag är osäker på om mina ettor eller f-klassare skulle förstå begreppert sexårs.
