Hurra för nya läsåret!

Fyra läsvagnar, med ca 320 lästräningsböcker vardera, har i veckan flyttat in i klassrummen hos våra ettor.

Idag är tredje dagen på höstterminen. Vi har tagit emot 100 nya elever i förskoleklassen, hälsat våra nyblivna ettor, tvåor och treor välkomna tillbaka, och igår trummade vi igång nya läsåret tillsammans med Anna-Karin och Fernando från projektet Trumattack (Musik i Syd).
 

Uppstartskonsert med hela skolan - det lät maffigt :-)

För bibliotekets del innebär läsårsstarten en hel del praktiskt kring bestånd och utlån. Den här första veckan ser vi till att samtliga klasser i åk 2 och 3 ska få låna böcker.

I åk 1 presenterar jag läsvagnen i respektive klass och berättar hur den fungerar. Varje klass i åk 1 har i sitt klassrum en vagn med lästräningsböcker, indelade och markerade efter svårighetsgrad. När eleven läser för en pedagog ser pedagogen var eleven befinner sig i sin läsinlärning, och vilken färg hen ska få träna på den närmaste tiden. På så sätt blir det enkelt för elever och pedagoger att hitta rätt böcker till lästräningen, och tack vare de ca 320 böcker som alltid finns tillgängliga i klassrummet blir det lätt att jobba. Här finns ett tidigare blogginlägg om läsvagnarna.

Imorgon ska jag träffa de första förskoleklasserna, det ser jag fram emot! Jag ska besöka dem i klassrummet för att visa bilder från biblioteket och prata om hur det går till där, innan de sedan vandrar bort till biblioteket för att ta sig en första titt.



Bildspel i F-klass: Hur går det till att låna i skolbiblioteket?

Den här första veckan på läsåret är jag också med på tre föräldramöten. I F-klass för att berätta kort om biblioteksverksamheten. I åk 1 där jag tillsammans med specialpedagogerna har en punkt om lästräning och högläsning. Och i åk 3 för att prata om skolans arbete med nätvett. Mer om det i ett kommande blogginlägg.

/Monika Staub Halling, skolbibliotekarie


 

Språkutveckling pågår

Det här läsåret har vi på Backaskolan satt igång med en omfattande fortbildning inom språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Samtliga fritidspedagoger, förskollärare, lärare, specialpedagoger och jag som skolbibliotekarie lär oss hur vi kan lägga upp skolans verksamhet så att den blir mer språkutvecklande. Till vår hjälp har vi språkutvecklare Maud Nilzén, som besöker oss en gång i månaden och förser oss med teori, praktiska exempel och inte minst uppgifter att genomföra med eleverna. Däremellan träffas vi i samtalsgrupper för att reflektera, inspireras av varandra och diskutera de erfarenheter vi gör när vi prövar oss fram i elevgrupperna.

Man kan säga att det är Backaskolans eget skräddarsydda Läslyft (läs mer om Skolverkets satsning Läslyft här). 

Det vi lär oss har redan satt tydliga spår i verksamheten. Diskussioner kring hur vi kan gestalta den fysiska lärmiljön så att den blir mer läsfrämjande har till exempel lett till att fritidspedagogerna i åk 3 inrett en välkomnande läshörna i treornas gemensamma byggnad, Bronsdraken.

Fritidspedagogerna har skapat en gemensam läshörna för åk 3 med böcker från skolbiblioteket samt ljudböcker på iPad.
Foto: Monika Staub Halling

I läshörnan finns sköna kuddar att sitta på, ett brett urval böcker från skolbiblioteket samt tre iPads med hörlurar, där den som vill kan lyssna till ljudböcker genom Inläsningstjänst.

En liten men effektiv förändring i lärmiljön är att vi äntligen fått ett fönster i dörren till skolbiblioteket.

Välkommen in!

Men framför allt märks utvecklingsarbetet i den dagliga pedagogiska verksamheten. Flera fritidspedagoger har börjat arbeta medvetet med högläsning på eftermiddagstid och vittnar om fantastiska elevsamtal kring det lästa. På skoltid samarbetar lärare/förskollärare med fritidspedagogerna för att möjliggöra högläsning och textsamtal i mindre grupper, och även där reagerar eleverna mycket positivt på de nya arbetssätten.

Själv har jag också börjat ändra mitt sätt att läsa för klasserna. Jag har precis förberett morgondagens bibliotekslektion i åk 1, som ska handla om den klassiska sagan "De tre små grisarna". 

Jag använder högläsningstillfället till att modella lässtrategin att koppla till tidigare erfarenheter. Eftersom vi nyligen läst och diskuterat Bockarna Bruse, och sedan även Bockarna Bruse på badhuset, har vi många gemensamma läsupplevelser och insikter att koppla tillbaka till. Vi kan också hjälpas åt att aktualisera det vi vet om folksagor i allmänhet. 

Att arbeta språkutveckla kan vara att reda ut svåra ord i förväg, skapa en gemensam förförståelse för det vi ska läsa, och visa hur en van läsare drar nytta av sina förkunskaper. Bilden ingår i det powerpointbildspel jag visar i klassen vid högläsning.

Så vi läser inte texten förrän alla är införstådda med vad vi har framför oss, och vad vi vill hålla utkik efter. Sedan läser jag högt medan barnen följer med i bilderna och delvis texten. Vi stannar upp på välvalda ställen och utbyter tankar, ibland 2 och 2, ibland i stora gruppen, och läser sedan vidare.

För mig som har lektioner med samtliga klasser är det extra lärorikt att kunna testa samma bok i flera grupper. Varje gång dyker det upp nya tankar, nya utmaningar och nya insikter.

Och det häftiga är att alla pedagoger är med i detta. Väldigt ofta numera när jag springer på en kollega kommer vi osökt in på det språkutvecklande arbetet, vad vi provat i vilken klass, och hur det gått. Jag har också påbörjat en bank med högläsningstips, med titlar som borde lämpa sig lite extra väl för textsamtal och medveten högläsning.

Nu ger vi varandra återkoppling på böcker och berättelser som fungerar. Vilken skjuts åt det pedagogiska samtalet!

Fortsättning följer ...

/Monika Staub Halling, skolbibliotekarie

Biblioteket och Lgr11 i åk 1

 

Vi reder ut skillnader och likheter mellan skön- och facklitteratur i åk 1.

I läroplanen, Centralt innehåll för ämnet svenska åk 1-3, står det att vi ska arbeta med

Beskrivande och förklarande texter, till exempel faktatexter för barn, och hur deras innehåll kan organiseras.

Tillsammans med pedagogerna i åk 1 har jag planerat en serie bibliotekslektioner, som är en del av klassernas pågående arbete med Djur på vintern.



Klasserna arbetar med djur/fåglar på vintern. Bibliotekslektionerna
ingår i det arbetet.      Foto: Monika Staub Halling

Lektion 1
60 min. helklass i klassrummet, bibliotekarie och pedagog

Jag knyter an till att klassen arbetar med temat Djur på vintern. Vad finns det egentligen för böcker om det?

På storskärm visar jag framsidan på en faktabok om fåglar på vintern. Vi diskuterar vem som har skrivit boken, och vem som gjort bilderna. Var ser man det?

Och hur vet författaren allt det där om fåglarna? Vi resonerar om olika sätt för en författare att ta reda på fakta om fåglar. Barnen har kloka förslag på hur det går till. Författaren har nog tittat mycket på fåglar. Och läst andra fågelböcker. Eller googlat kanske? Vi pratar om de olika sätten att få information.


Vi vuxna leder sedan in diskussionen på begreppen faktaböcker och skönlitteratur, jag visar framsidan och några uppslag ur en skönlitterär bilderbok som också handlar om djur på vintern, och vi resonerar kring likheter och skillnader.

 

Därefter får barnen parvis hjälpas åt att undersöka böcker som vi ger dem (en bok i taget). Uppdraget är att bestämma om boken är skönlitterär, eller om den är tänkt som faktabok.

Eftersom vi inte vill lägga tid på att låta barnen gång på gång skriva de svåra orden, får de istället en liten hög med stickor, att lägga i respektive bok när de bestämt sig.

 

 

 

 

Vissa böcker är gränsfall, diskussionerna är livliga och resonemangen ibland överraskande. Vi avrundar lektionen genom att låta de olika paren berätta om sin klurigaste bok.

 

 

Lektion 2

60 min., helklass i klassrummet

Idag fortsätter vi titta på fakta om Djur på vintern. Jag visar framsidan på en lärobok i NO.

"Vad tror ni om den här boken? Vad betyder NO? Kan den här boken innehålla någon fakta om djur på vintern? Hur tar vi reda på det?"

 

Barnen föreslår att vi öppnar boken.

Tillsammans utforskar vi innehållsförteckningen. Hur är den uppbyggd? Vad betyder siffrorna? Hur hänger de olika uppslagen ihop?

Och under vilken rubrik skulle det kunna finnas något om djur på vintern?

Sedan får barnen parvis titta på varsin kopia av innehållsförteckningen. Jag vill nämligen ha hjälp med att kolla om det står något om björnar någonstans i innehållsförteckningen.

Nej ... det verkar inte finnas något.

Finns det fler sätt att kolla om det ändå står något om björnar i boken?

 

 

Vi tittar på uppslaget längst bak i boken, som heter Register. Vad är det här?

Det ser ju nästan likadant ut som innehållsförteckningen. Men ... nej, förresten.

Vi hjälps åt att leta efter björnen här i registret, men konstaterar att den här NO-boken säkert är mycket användbar på många sätt, men inte för mig som vill läsa om björnar.
 

Då får vi väl gå vidare och prova med en annan bok.

Jag visar framsidan på en annan faktabok, den heter Djur och har en ekorre på framsidan.

Hur ska vi nu ta reda på om den innehåller något om björnar? Just det, vi börjar med att titta efter en innehållsförteckning eller ett register.

Två och två får barnen hjälpas åt att undersöka boken närmare (vi har exemplar så det räcker till alla). Till sin hjälp har de några stödfrågor.

 

Idé och foto: Monika Staub Halling

Ännu en gång blir det ivriga diskussioner. Vi sammanfattar och konstatera att den här boken verkar rätt lagom för någon i åk 1 som vill läsa mer om björnar.

Efter de här två bibliotekslektionerna kommer lärarna och klasserna att träna på olika lässtrategier som hjälper eleverna att ta sig an faktatexter.

Om några veckor ägnar vi en tredje bibliotekslektion åt en fortsättning om björnfakta, då vi jämför två olika källor om björnar.

Men under veckorna fram till dess fyller vi bibliotekslektioner med bokprat och andra läsfrämjande aktiviteter.

 

/Monika Staub Halling

 

Läsvagnarna är igång!

Sedan ett par veckor tillbaka har varje klass i åk 1 på Backaskolan (vi har fyra) var sin läsvagn i klassrummet. På vagnen finns det trälådor märkta i olika färger. Färgerna motsvarar sex svårighetsgrader eller läsnivåer, från grön till blå.

En av fyra läsvagnar, redo att köras ut till en klass i åk 1. De 6 färgerna motsvarar svårighetsgrader från mkt lätt (grön) till "vanlig" men inte alltför svår kapitelbok (blå). På varje vagn finns det ca 250 böcker. Foto: Monika Staub Halling

 

Syftet med vagnarna är att tillhandahålla ett rikt urval av lästräningsböcker, som pedagoger och elever kan använda till läsläxor och andra läsinlärningsaktiviteter. Ett mobilt klassrumsbestånd med en tydlig indelning i svårighetsgrader, så att den enskilda eleven lätt ska kunna hitta böcker på sin aktuella nivå.
 
Idén till vagnarna väcktes av en av våra specialpedagoger, Anneli Jönsson, som hade erfarenhet av ett liknande system från sin tidigare arbetsplats Östra Torn.
 

Såhär har vi gjort på Backaskolan

Anneli och jag fick under hösten rektors välsignelse att sätta igång med hela projektet, och började leta efter lämpliga vagnar och lådor. Sedan bildade vi på skolan en arbetsgrupp bestående av mig, specialpedagogerna samt en representant från åk 1, åk 2 och åk 3 vardera.
 
Vi sju träffades en intensiv eftermiddag i januari för att gå igenom bibliotekets befintliga bestånd av lättlästhäften, som även tidigare varit indelat i färgnivåer. Dessa häften hade stått i skolbiblioteket, där pedagogerna i åk 1 brukade hämta drivor av häften och lättlästböcker för att ha  tillgängliga i klassrummet. Lärarna menade dock att eleverna hade svårt att få en överblick över de olika svårighetsgraderna, och de upplevde det som om urvalet i klassrummet ändå alltid var för begränsat. Böckerna är ju så tunna och tar snabbt slut.

Sorteringsarbete pågår. Foto: Eva Rading

 

Nu tog vi fram alla lättlästhäftena och la ut dem i stora högar på biblioteksgolvet, dubbelkollade så att färgmarkeringarna verkligen stämde, märkte om en del böcker och slog samman några färgnivåer där vi tyckte att det var svårt att se skillnad. Vi landade i sex färgnivåer, grön, gul, orange, röd, brun och blå. Vi lade även till en låda med böcker i versaler och svårighetsbestämde dem till färgerna gul resp. orange.

 

Foto: Eva Rading

När vi hade fått grepp om hur många böcker vi hade att tillgå inom varje färg delade vi upp beståndet på fyra vagnar. Inom varje färgnivå såg vi till att skapa sinsemellan olika lådor, dvs. böckerna på vagnarna skiljer sig åt. Anledningen är att en klass som läst ut sin vagn ska kunna byta vagn med sin grannklass och på så sätt få en ny uppsättning titlar men fortfarande inom samma svårighetsgrader.

Foto: Eva Rading

Ovärderligt samarbete specialpedagog, lärare och skolbibliotekarie              Foto: Eva Rading

Efter knappt fyra timmars fokuserat samarbete var vi så pass klara att jag sedan kunde fortsätta på egen hand. Det som återstod var  att omlokalisera de ca 1000 böckerna till placeringen "Läsa själv" i bibliotekssystemet Bookit, förse dem med halvårslånetid och låna ut dem på fyra nyskapade lånekort, som är döpta t.ex. "Läsvagn 09a". När då en läsvagnsbok av misstag lämnas tillbaka till biblioteket ser jag enkelt var den hör hemma. I slutet av läsåret kan jag återlämna böckerna i Bookit, och ser samtidigt vilka böcker som fortfarande saknas.

En av fyra färdiga läsvagnar. Längst ner några tomma lådor, att fyllas med lite mer tillfälliga klassrumslån.
Foto: Monika Staub Halling

Nu har vi kört ut var sin läsvagn till klasserna i åk 1, till elevernas och pedagogernas uppenbara glädje.

Under våren kommer specialpedagogerna och jag att komplettera själva vagnarna med en del metodtips kring hur man kan använda beståndet i arbetet med ASL, En läsande klass, inläst litteratur via Inläsningstjänst, cirkelmodellen/genrepedagogik m.m.

Tanken är sedan att vagnarna efter sommarlovet ska gå över till nästa omgång ettor, men att det jämte det övriga mediebeståndet i biblioteket ska finnas ett mindre bestånd av attraktiva lättlästböcker, märkta enligt samma färgnivåer som på vagnarna. På så sätt kan även åk 2 och åk 3 hitta lättare titlar, svårighetsklassade enligt ett system de är väl förtrogna med sedan åk 1.

Och för de pedagoger som tar över en åk 1 borde läsvagnarna och metodtipsen vara ett värdefullt stöd i arbetet. 

(Läsvagnarna ersätter förstås ingalunda klassernas besök i skolbiblioteket. Varje klass har en 60 min. lektion med mig och deras lärare varannan vecka, då vi arbetar med MIK eller bokprat eller annat, och däremellan besöker pedagogerna biblioteket med sina elever för att låna på sig svårare böcker att högläsa med föräldrarna hemma. Så vagnarna är ett komplement som avlastar bibliotekslektionerna från att bli "läsläx-lånetillfällen", vilket ger utrymme för annat under bibliotekslektionen.)

/Monika Staub Halling