Visar inlägg med etikett VT2017. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett VT2017. Visa alla inlägg

onsdag, juni 14, 2017

Glass och bokpresenter - vi firar Skolbibliotek i världsklass

Elevrådsrepresentanterna tar emot klassernas sommarpresent på scen.              Foto: Ami Andersson
Idag har vi firat med hela skolan att vi fått utmärkelsen Skolbibliotek i världsklass 2017.

Sommarpresenterna väntar på att delas ut. Foto: Monika Staub Halling

Hela skolan samlades utanför Bronshuset. Efter ett kort tal av rektor Eva och mig delade vi ut var sin bokpresent till eleverna. Förskoleklassbarnen fick Trollkarlshatten, åk 1 Vi vill ha hund!, åk 2 Köttvars trollformler och åk 3 fick Språklådan.
Tack vare en generös gåva från Nypon förlag kunde vi ge barnen i förberedelseklassen böcker om storfavoriten Rolf och hans kvinnliga motstycke Rut.
(Övriga böcker bekostades mestadels av pengar från Backadagen.)


Efter tal och presentutdelning serverades det glass i klassrummen :-)

Grattis oss, och glad sommarläsning!

/Monika skolbibliotekarie

söndag, juni 04, 2017

Författarbesök av uppskattad snorexpert

Om två veckor slutar skolåret och vi måste ta farväl av våra treor. Det känns bra att vi innan dess hunnit ge dem en extra dos med läs- (och skriv-)inspiration.


Författaren Bengt-Erik Engholm berättar om sitt faktaboksskrivande i åk 3.         Foto: Monika Staub Halling

I veckan har vi haft besök av författaren Bengt-Erik Engholm, som bland annat skrivit faktaböcker om Snor, Fakirer, Havsvidunder, Skelett och Löss.

Under läsåret som gått har vi under bibliotekslektionerna diskuterat skillnader mellan fack- och skönlitteratur,  pratat om olika sätt att söka information och om upphovsrätt och vikten av att ange källor, och så har vi övat på källkritisk granskning.

Nu är det uppenbart givande att få höra en proffsförfattare prata om hur han går till väga när han närmar sig ämnet för en ny bok. 


Allt eftersom Bengt-Erik berättar fylls tavlan på - hur blir en faktabok till, och var kommer idéer och fakta ifrån?
Foto: Monika Staub Halling
Bengt-Erik berättar hur det går till när han väljer ämne, och hur han sedan börjar samla på sig olika frågor att söka svar på och sedan skriva om.

En planerad bok om tänder, ja den ska förstås innehålla något om vad tänder egentligen är för något. Och varför man måste borsta dem.

Och varför heter det egentligen mjölktänder? Hur funkar det med tandfén i olika kulturer? I vissa länder kastar man visst den tappade mjölktanden upp på hustaket? Varför det? Och vem var den första tandläkaren? Hur borstade man tänderna förr i tiden, innan tandborsten var uppfunnen? Och vilka ord och uttryck i svenska språket handlar om tänder?

Några av Bengt-Eriks faktaböcker som finns att låna på Backabiblioteket.  Foto: MSH

En hel rad kittlande ämnen har Bengt-Erik hunnit skriva om. För att få svar på frågorna har han använt sig av andra böcker men även internet, bland annat NE.se, och så har han fått hjälp av experter, till exempel fakirkompisen Martin som berättat om sitt yrke, och en professor vid Uppsala universitet som faktagranskat boken om snor.

Det där med faktagranskning är viktigt, berättar Bengt-Erik. I boken om skelett blev det nämligen fel när han skrev om antalet ben en människa har i tummen. Felet upptäcktes av en uppmärksam lågstadieklass i Norge, och i nästa upplaga av boken ska det rättas till. Fortsätt läsa kritiskt, och upptäcker ni något som inte stämmer, säg till! uppmanar Bengt-Erik.

Han berättar även om illustratörens och förlagsredaktörens roll i skrivprocessen. Barnen är intresserade och ställer många frågor. Särskilt fakirens trick med allt från svärd till krossat glas sätter snurr på fantasin. En och en halv timmes samtal blir det i vissa klassrum innan Bengt-Erik släpps iväg.

"Den här boken är så färsk att den fortfarande är varm", säger Bengt-Erik om sin bok Riktiga vikingar
Foto: Monika Staub Halling

Tack Bengt-Erik för levande och inspirerande möten - det här kommer vi inte att glömma i första taget!

/Monika skolbibliotekarie




onsdag, maj 10, 2017

Berättarrazzia!

En liten bit in på mattelektionen knackar det på klassrumsdörren. In kliver en okänd kvinna och säger: "Hej! Christina heter jag. Får jag låna din klass ett litet tag?" och vänd till eleverna: "Är det okej för er att bli lånade?" - "Jaaaaaaa!"

Och så berättar Christina om apan och leoparden som bodde i samma träd i djungeln, men apan blev så irriterad på den fåfänga leoparden som alltid skulle räkna sina prickar innan hon lade sig för att sova ... 
Christina Strömvall från Berättarakademin trollbinder eleverna med sin berättelse.    Foto: Monika Staub Halling
I nästa klass berättar hon om en sommarkväll när hon var barn och blixten slog ner på ön där hon bodde. Det började brinna uppe i skogen, och hennes pappa skulle dit och släcka - Christina, som inte fick följa med, krympte tills hon bara var pytteliten och följde med på pappas axlar utan att han märkte det ...

Samtidigt, i en annan klass, berättar Susie om den fattiga pojken som önskade sig en trumma.

Även under bibliotekstiden kan det komma en berättar-attack.                                   Foto: Monika Staub Halling
I skolbiblioteket berättar Susie om flickan och hyenan, en afrikansk variant av Rödluvan. Och lite senare berättar hon för en tredjeklass om den gången hon som tioåring kom till skolan och möttes av klottrade hakkors på bänklocket och skolböckerna ...

Under tiden går Sara, den tredje berättaren, runt och överraskar på sitt håll.

Tre gånger under den här onsdagen får eleverna i åk 1-3 samt förberedelseklassen ett överraskningsbesök av en proffsberättare. Berättarna har med sig en ny berättelse till varje klass, reaktionerna efteråt är olika - i någon klass blir det en massa frågor, i någon annan blir det förundrad tystnad, i någon klass blir det en lång diskussion efter att berättaren gått. Men gemensamt för samtliga besök är att våra elever möter berättarna med stor uppmärksamhet och nyfikenhet. Så härligt att se!



Susie Haxthausen mitt i en allvarlig mobbingberättelse från sin egen barndom.  Foto: Monika Staub Halling





måndag, maj 01, 2017

Hur blir barn läsare? - några funderingar efter Litteralundkonferensen 2017

Att låna läsintresse av varandra, säger Anne-Marie Körling om skolbiblioteksscener som denna. Foto: Monika Staub Halling
I slutet av förra veckan var jag på konferensen Litteralund, som vartannat år drar hundratals barn- och skolbibliotekarier och andra som arbetar med barn och läsning till Lund. Programmet innehöll några riktiga höjdpunkter, som till exempel samtal med Kitty Crowther (ALMA-pristagare 2010) och Meg Rosoff, som vann ALMA-priset förra året. Andra spännande programpunkter handlade om att skriva mot normen, om faktaböcker för barn, berättelser om flykt och om bilderböcker som passar långt ifrån bara de yngsta läsarna. Hela helgen har mitt huvud snurrat av saker jag hört och tankar som väckts.

En röd tråd som löpte genom bägge dagarna var barns och ungas möte med läsning och litteratur, och vilka föreställningar vi vuxna har om hur detta möte bör ske.
Läsambassadör Anne-Marie Körling, som själv alltid går omkring med böcker väl synliga för att väcka nyfikenhet och bjuda in till samtal om läsning, pratade om det hon kallar för bokskolning. Dvs. hur barn - i bästa fall - tidigt skolas in i detta med litteratur. Bokskolningen börjar med famnen hos den som läser högt för barnet, och fortsätter med att barnet får uppleva platser där det finns böcker och iaktta vad folk gör där: bokhandeln, skolbiblioteket, stora folkbiblioteket med allt spännande från kopiatorer till lånefilmer. Kanske möter barnet även sjukhusbiblioteket, och hemma förhoppningsvis boktravar, dagstidningar och en iPad med senaste nätupplagan av tidningen.
Yngre barn skolas in i böckernas värld genom att härma och smittas av andra läsare, menar läsambassadören.
Foto: Monika Staub Halling

Inget barn vill INTE kunna läsa, menar Körling, och klyftan mellan de elever som känner sig trygga med läsningen och de som upplever att de inte kan, är stor och förödande. Hon menar vidare att vi vuxna i mötet med ”stökiga” mellanstadieelever bör ställa frågan ”Hur går det med din läsning?” - för oftare än vi tror kämpar barn med att läsa och förstå det som deras klasskompisar hänger med i.

Körlings utgångspunkt är att barn vill läsa om de kan, och att vi vuxna måste möta barnet med lyhördhet och äkta intresse, också i dess val av litteratur. Saker vi inte ska säga till barn:
 
Anne-Marie Körling om saker vi vuxna säger till barn, i tron att vi hjälper dem.
Även andra talare under konferensen är inne på hur vuxna som vill styra barns bokurval riskerar att förstöra något.

"Lita på barnen, sluta oroa er för vad som är bra för dem”, säger exempelvis 2010 års ALMA-pristagare Kitty Crowther. ”Läs högt för eleverna utan att varje gång göra läsförståelseövningar med dem, och låt dem ha sina egna privata läsupplevelser. Blanda inte ihop läsinlärning med nöjesläsning.”


Litteralund 2017. Kitty Crowther och Meg Rosoff samtalar med ALMA-prisjuryns Maria Lassén-Seger. Foto: MSH

Och så fortsätter Crowther att hon brukar tänka att hon har en stor garderob fylld av vackra saker, minnen, även sorgliga lådor som hon har svårt för att öppna, alla konstupplevelser hon har med sig, skelett hon såg på Naturhistoriska museet som barn ... man bör lita på att barn tar in konst och litteratur som kanske verkar för svår för deras ålder, säger hon.

Som skolbibliotekarie på lågstadiet känner jag mig träffad. Är jag en sådan som hämmar barns läslust?

På den tiden jag jobbade på folkbibliotek la jag mig i princip aldrig i unga låntagares val av böcker, men på senare år som skolbibliotekarie har jag absolut gjort mig skyldig till att säga saker som ”den här boken vill jag att du väntar med tills du är lite äldre”.  T.ex. när ett barn i förskoleklassen vill låna Pax.

Till mitt försvar måste jag säga att jag oftare säger saker som ”den här boken är nog ganska svår att läsa, den kan du väl ta hem och läsa tillsammans med en vuxen”. Och det är kanske snäppet bättre att säga?

För faktum är ju att jag som skolbibliotekarie lär känna mina låntagare ganska väl och har en hyfsat god uppfattning om deras avkodningsförmåga. Det  är ju såklart en fin tanke att låta barn välja precis hur svåra böcker som helst som de är nyfikna på - men om det sedan innebär att de har Harry Potter del 5 liggande i ett hörn i tre månader utan att vare sig orka ta itu med den eller återlämna den till skolbiblioteket, så är det nog inte riktigt det Kitty Crowther menar heller.


Och jag känner inte igen mig i den bild av skolan som tyvärr yppas lite då och då under konferensen, nämligen den att skolan med sitt nyttofokus på läsningen tar död på läslusten. Inte heller stämmer det att skolan saknar strukturer för hur läsförmågan följs upp, och planer för att stötta barn som inte hänger med i läsutvecklingen.


Då ger Catarina Schmidt från Göteborgs universitet en mer differentierad bild av hur vi vuxna ser på barns läsning, trots att även hon oroar sig för att vårt fokus på läsningens tekniska aspekter riskerar att tränga ut barns upplevelse av konstformen litteratur. Hon talar om hur upplevelsen av att bli känslomässigt berörd av en berättelse, kanske genom ett reflekterande lässamtal i skolan, kan stärka och stötta den tekniska sidan av läsförmågan, eftersom motivationen att vilja kunna avkoda växer.

Jag blir glad över läsambassadörens uttryck att låna läsintresse av varandra. För visst är det så att läsning kan vara både en privat upplevelse i mötet med en berättelse och en social aktivitet, där vi härmar och smittar varandra och därmed fördjupar en läsupplevelse.

Foto: Monika Staub Halling

Anne-Marie Körling pratar om att vi kan låna läsintresse av varandra.                  

 
Många talare under konferensen ger sin bild av hur barns möte med litteraturen kan, borde eller inte borde se ut.
 I min vardag som skolbibliotekarie tänker jag ta fasta på att våra elever behöver få uppleva en kombination av de olika sätten att möta berättelser.

  • Till sin lästräning behöver den enskilda eleven matchas ihop med texter av rätt svårighetsgrad.
  • För att bli berörd och förundras av berättelser behöver barnet få möta många olika författarröster och illustratörer (det mångstämmiga klassrummet, pratar läsambassadören om). Ibland ska barnen också bara få lyssna till en berättelse, även om de kanske inte förstår vartenda ord. I andra sammanhang ska vi ta oss tid att dröja länge vid en berättelse, tillsammans utforska både bilder och texter och få med oss alla barnen i dessa reflekterande samtal.
  • Som en del av barnens bokskolning ska vi ta med dem in i sammanhang där det finns litteratur i olika skepnader, genom att vara generösa med tillgången till läsande miljöer både inom skolans väggar och utanför.
  • För att ge plats åt läsningen som en frivillig social aktivitet ska vi låta barnen samlas kring böcker de valt helt själva, tillåta att fem elever sitter runt en kittlande faktabok på skolbibliotekets golv och smittar varandra med sin nyfikenhet
Nu tillhör jag ju de lyckligt lottade som jobbar i skolan (på tillräckligt många timmar i veckan) och ingår i ett stort team av lärare, fritidspedagoger och specialpedagoger, som tillsammans kan komma långt med de olika bitarna. Dessutom har vi många fler möjligheter att skapa möten med litteratur och berättelser som konstupplevelser genom folkbiblioteket, kulturskolan, Skapande skola-pengar m.m.
 
Vi ska inte underskatta barnen, och vi ska respektera deras integritet när det gäller att upptäckta litteraturen, men vi ska inte heller lämna någon unge utanför den gemenskap som uppstår genom läsningen.

Backaskolans bibliotek. Foto: MSH

Tack för en berikande konferens!

 
/Monika Staub Halling





 

 
 

onsdag, april 19, 2017

Litteralunds familjesöndag med författarmöten, boktips, pyssel m.m.!


Nu på söndag den 23 april är det Världsbokdag, och då inleds också barn- och ungdomsboksfestivalen Litteralund 2017.

Missa inte familjesöndagen med många litterära aktiviteter för barn i olika åldrar - möten med författare och programmerare, bilderboksmaraton, detektivexperiment, sagostund, pyssel, tipsrunda, filmvisning på Kino och mycket mer! 

Se programmet här. Allt är gratis, men vissa aktiviteter kräver att man skriver upp sig på en bokningslista som släpps på plats 30 min. innan programpunkten börjar.

Litteralund pågår sedan hela veckan, med bl.a. ett ungdomsprogram på fredagen 28 april, en vuxenkonferens, och ett skolprogram för anmälda klasser.

Tips! På måndag 24 april kl. 16-17 får Norra Fäladens bibliotek besök av författaren Malin Stehn, som skrivit för både lågstadiet och större barn. Se mer information här.


Från Backaskolan har vi förstås också önskat en rad skolprogram under veckan som kommer, men eftersom intresset från skolorna är så stort har bara en klass fått plats.

 

Däremot har jag bokat samma författare, Bengt-Erik Engholm, till alla våra treor längre fram i maj. Då kommer han att besöka treorna och berätta om sitt faktaboksskrivande och den research som ligger bakom - ett tema som passar bra till vårt arbete med källkritik och informationssökning.

/Monika Staub Halling





fredag, april 07, 2017

Tvåorna läser som bara den ...

Efter bara en vecka har klass 08c läst så här mycket i vår Läsutmaning. Varje bokrygg står för 109 lästa sidor.

onsdag, april 05, 2017

Bredda din läsning! - läsutmaning i åk 2

 
Många av Backabibliotekets kapitelböcker är märkta med en etikett som symboliserar en "genre".
 
Nu är vi igång! I måndags gick startskottet för tvåornas läsutmaning på Backaskolan. Under fyra veckor försöker alla klasserna samla ihop så många lästa boksidor de någonsin kan (man kan räkna sidor i Legimus också!).  
Inbyggt i läsutmaningen finns en morot för att våga sig på andra genrer än de man vet att man gillar, och därför brukar välja.
 
Samtliga elever i åk 2 har fått ett läskort att fylla i.    Foto: Monika Staub Halling. Idé genrehjul: Klara Önnerfält 

Till vår hjälp har vi ett hjul med barnboksgenrer, som min företrädare Klara använt. Nu har vi bakat ihop genrehjulet med läsutmaningen - den som kan visa att hon eller han läst en hel bok inom en "ny" genre får skriva upp 100 sidor extra på läskortet.

Presentation av begreppet genre och introduktion/lästips inom de olika barnboksgenrerna.

Det är lärarna som utmanat sina klasser, jag står för boktipsen. I varje klass har jag hållit ett introduktionsbokprat där vi redde ut begreppet genre, samtidigt som jag tipsade om böcker inom olika genrer. Direkt efter har vi gått till biblioteket och barnen har lånat på sig ett urval genrer att prova. Så just nu surrar luften på Backa av prat om "vad brukar du läsa?" och "jag ska testa det här ...".

Spännande att se hur det går för de olika klasserna!

/Monika Staub Halling



fredag, mars 31, 2017

Elevboktips


Egon i Elevens val-gruppen tipsar:

Jag har läst en bok som heter Schlagermysteriet och den är skriven av Dan Höjer och Stina Lövkvist. Den handlar om en cirkus och i den så finns det två barn som har levt på cirkusen hela sitt liv. Nästa stopp är vid Stockholm. När de ska ha föreställning så kommer det ingen. Alla är på en annan föreställning, så där var det fult.
Om inga kommer så måste de stänga cirkusen! Hur ska cirkusen klara sig? Läs fortsättningen!

lördag, mars 18, 2017

"Svart, liten spindel" - poesidag i årskurs 3

Elvling skriven av en elev i åk 3
I årskurs tre har vi de senaste veckorna jobbat med poesi, ett arbete som lett fram till en gemensam poesidag för samtliga fyra klasser i åk 3. 

Under bibliotekslektionerna hade vi tittat på olika tiders diktkonst, lyssnat till spoken word, sonetter och barndikter från olika länder, samt lärt oss om haiku, elvlingar och black-out-dikter.

Eleverna hade också fått dikter i läsläxa, som de tränade på att framföra inför klassen, och vissa skrev dikter på engelska.

I treornas hus finns nu barnens egna dikter uppsatta: elvlingar, blackout-dikter och haiku. Foto: Monika Staub Halling

I måndags bröt vi sedan schemat och blandade klasserna, för att i tre olika stationer skriva egna dikter.
Det blev haikudikter, som består av tre rader med ett fast antal stavelser (5-7-5), och black-out-dikter, som skrivs fram ur en befintlig text med hjälp av en svart penna.
Black-out-dikt skriven av elev i åk 3.
 
 
Vi skrev även elvlingar, som följer ett strikt mönster såhär:
  • rad 1: en färg (1 ord)
  • rad 2: något som har den färgen (2 ord)
  • rad 3: vad den "saken" gör/var den finns (3 ord)
  • rad 4: ska börja med "Jag" (4 ord)
  • rad 5: ett avslutande ord

Elvling skriven av elev i åk 3


 
 


 
Är de inte underbara? Många fler tänkvärda och vackra dikter finns att läsa i korridoren utanför treornas klassrum.
Vi vuxna som jobbat med klasserna är grymt imponerade!
/Monika
 
 
 
 
 

lördag, mars 11, 2017

Bokkonst - elevens val v. 10

Utgallrade biblioteksböcker får nytt liv.                               Foto: Monika Staub Halling

Varje fredag eftermiddag har en grupp elever i åk 3 Elevens val i biblioteket. Andra elevens-val-grupper håller på med t.ex. slöjd, bild eller musik, och ungefär var tionde vecka väljer barnen på nytt.
Den aktuella gruppen på biblioteket har önskat sig en del pyssel, så vi har gjort fina bokmärken en fredag, och den här veckan lärde vi oss att vika igelkottar av utgallrade böcker.

Av textilslöjdslärare Barbro fick vi låna en limpistol och en låda med fina knappar, och snart hade vi en hel igelkottsfamilj i skolbiblioteket. Det var ju inte alls så svårt som det såg ut :-)


Nästa gång är det dags att tipsa varandra om bra böcker!

/Monika




onsdag, mars 01, 2017

Sapfo och Potatisens dröm - poesi i åk 3

I åk 3 håller vi på att vidga våra vyer när det gäller poesi. Så många olika sorters dikter det finns! Här ett litet axplock moderna dikter för barn. Men vi pratar även om Sapfo, haiku och sonetter ...      Foto: Monika Staub Halling
I samtliga klasser har vi en schemalagd bibliotekstid (minst) varannan vecka, som vi fyller med ett varierat lektionsinnehåll. MIK-undervisning varvas med lässtimulans såsom bokprat, textsamtal m.m.

I åk 3 inledde vi läsåret med flera veckor om källor - att det finns många olika typer av källor, som är olika användbara i olika lägen. Att det gäller att granska sina källor, eftersom den som säger eller skriver något på nätet eller via andra kanaler alltid har ett syfte med det, och eftersom det syftet kan vara ett annat än vad avsändaren ger sken av. Att det finns frågor att ställa till en källa för att granska den kritiskt. Och att det inte är ok att ta bilder hur som helst från internet ...

Senare under hösten jobbade vi med skolområdets gemensamma bokblogg, se tidigare inlägg.

Och nu efter sportlovet har vi satt igång med temat poesi.


Jag inleder med en överblick över vad poesi kan vara, och försöker visa på bredden när det gäller form, teman, målgrupp och förstås bakgrund. Vi pratar om att människor har diktat i många tusen år, och runt hela jordklotet, och vi lyssnar till rytmer, versmått, rim och inrim, pratar om haiku, elvlingar, black-out-poetry och spoken word. Och hur blir det när en dikt översätts mellan olika språk?

Vid flera tillfällen de kommande veckorna kommer klasserna att jobba med poesi på olika sätt, både under bibliotekslektioner, svenskalektioner och förmodligen under en schemabrytande poesidag i mitten av mars. Bland annat ska eleverna få prova på att skriva olika typer av poesi själva. Jag har börjat förbereda en Kahoot för att så småningom se hur mycket som fastnat. Och så ska vi testa att köra Poesibingo ...

Planering pågår!

/Monika skolbibliotekarie

torsdag, februari 16, 2017

Biblioteket och Lgr11 i åk 1

 
Vi reder ut skillnader och likheter mellan skön- och facklitteratur i åk 1.
I läroplanen, Centralt innehåll för ämnet svenska åk 1-3, står det att vi ska arbeta med

Beskrivande och förklarande texter, till exempel faktatexter för barn, och hur deras innehåll kan organiseras.

Tillsammans med pedagogerna i åk 1 har jag planerat en serie bibliotekslektioner, som är en del av klassernas pågående arbete med Djur på vintern.


Klasserna arbetar med djur/fåglar på vintern. Bibliotekslektionerna
ingår i det arbetet.      Foto: Monika Staub Halling

Lektion 1
60 min. helklass i klassrummet, bibliotekarie och pedagog


Jag knyter an till att klassen arbetar med temat Djur på vintern. Vad finns det egentligen för böcker om det?

På storskärm visar jag framsidan på en faktabok om fåglar på vintern. Vi diskuterar vem som har skrivit boken, och vem som gjort bilderna. Var ser man det?

Och hur vet författaren allt det där om fåglarna? Vi resonerar om olika sätt för en författare att ta reda på fakta om fåglar. Barnen har kloka förslag på hur det går till. Författaren har nog tittat mycket på fåglar. Och läst andra fågelböcker. Eller googlat kanske? Vi pratar om de olika sätten att få information.


Vi vuxna leder sedan in diskussionen på begreppen faktaböcker och skönlitteratur, jag visar framsidan och några uppslag ur en skönlitterär bilderbok som också handlar om djur på vintern, och vi resonerar kring likheter och skillnader.
 
Därefter får barnen parvis hjälpas åt att undersöka böcker som vi ger dem (en bok i taget). Uppdraget är att bestämma om boken är skönlitterär, eller om den är tänkt som faktabok.

Eftersom vi inte vill lägga tid på att låta barnen gång på gång skriva de svåra orden, får de istället en liten hög med stickor, att lägga i respektive bok när de bestämt sig.

 
 
 
 
Vissa böcker är gränsfall, diskussionerna är livliga och resonemangen ibland överraskande. Vi avrundar lektionen genom att låta de olika paren berätta om sin klurigaste bok.
 
 






Lektion 2
60 min., helklass i klassrummet
Idag fortsätter vi titta på fakta om Djur på vintern. Jag visar framsidan på en lärobok i NO.
"Vad tror ni om den här boken? Vad betyder NO? Kan den här boken innehålla någon fakta om djur på vintern? Hur tar vi reda på det?"
 
Barnen föreslår att vi öppnar boken.

Tillsammans utforskar vi innehållsförteckningen. Hur är den uppbyggd? Vad betyder siffrorna? Hur hänger de olika uppslagen ihop?
Och under vilken rubrik skulle det kunna finnas något om djur på vintern?
Sedan får barnen parvis titta på varsin kopia av innehållsförteckningen. Jag vill nämligen ha hjälp med att kolla om det står något om björnar någonstans i innehållsförteckningen.
Nej ... det verkar inte finnas något.
Finns det fler sätt att kolla om det ändå står något om björnar i boken?
 
 

Vi tittar på uppslaget längst bak i boken, som heter Register. Vad är det här?
Det ser ju nästan likadant ut som innehållsförteckningen. Men ... nej, förresten.
Vi hjälps åt att leta efter björnen här i registret, men konstaterar att den här NO-boken säkert är mycket användbar på många sätt, men inte för mig som vill läsa om björnar.
 









Då får vi väl gå vidare och prova med en annan bok.
Jag visar framsidan på en annan faktabok, den heter Djur och har en ekorre på framsidan.
Hur ska vi nu ta reda på om den innehåller något om björnar? Just det, vi börjar med att titta efter en innehållsförteckning eller ett register.
Två och två får barnen hjälpas åt att undersöka boken närmare (vi har exemplar så det räcker till alla). Till sin hjälp har de några stödfrågor.
 
Idé och foto: Monika Staub Halling
Ännu en gång blir det ivriga diskussioner. Vi sammanfattar och konstatera att den här boken verkar rätt lagom för någon i åk 1 som vill läsa mer om björnar.

Efter de här två bibliotekslektionerna kommer lärarna och klasserna att träna på olika lässtrategier som hjälper eleverna att ta sig an faktatexter.
Om några veckor ägnar vi en tredje bibliotekslektion åt en fortsättning om björnfakta, då vi jämför två olika källor om björnar.
Men under veckorna fram till dess fyller vi bibliotekslektioner med bokprat och andra läsfrämjande aktiviteter.
 
/Monika Staub Halling