Läs i sommar!

De senaste veckorna har jag börjat tipsa alla klasserna om att vara med i läsprojektet Sommarboken, som anordnas av folkbiblioteken i Lund för barn mellan 6 och 16 år.

Uppdraget är att läsa 6 böcker, och sedan fylla i ett litet häfte (se bild nedan).

Det kan vara böcker som barnet läser på egen hand, men även högläsning med en vuxen räknas. Det går också bra att lyssna på ljudböcker, till exempel i Polyglutt, Inläsningstjänst eller Storytel.
Även talböcker från Legimus räknas.

I häftet skriver man vilka böcker man läst och lite kort hur det var att läsa dem. Häftet kan hämtas ut på folkbiblioteken eller hos Monika på skolbiblioteket. Det går också bra att själv printa ut häftet från folkbibliotekens webbsida, klicka här.

Den som visat sitt ifyllda häfte för en bibliotekarie på folkbiblioteket får en stämpel för varje ifylld bok.
När häftet är fullt får man en bok i present av folkbiblioteket.

Man kan få presentbok för 1 omgång.

Men: på Backaskolan uppmanar vi de elever som fått 6 stämplar i sitt första häfte, att ändå påbörja ett andra häfte. Gå till folkbiblioteket och be bibliotekarierna sätta stämpel som bevis på att du berättat om de ifyllda böckerna, även om du inte får ett helt häfte fullt.

I september kommer vi på skolan att räkna ut vilken klass som lyckats läsa flest böcker, utslaget på antal elever i klassen. Fäladsskolan (åk 4-6) gör likadant, så även våra treor kan tävla.

Alltså: du som fyllt i ett helt häfte och fått presentbok från folkbiblioteket kan räkna 6 böcker. Du som läst 3 böcker till, fyllt i dem i nästa häfte och visat upp det på folkbiblioteket, får räkna 6 + 3 böcker. Och du som inte fyllt i ett helt första häfte, utan kanske bara läst 4 böcker, ska ändå fylla i dessa 4 böcker i häftet och visa upp det på folkbiblioteket. Då får du en stämpel i häftet som visar att du läst 4, och i höst räknar vi sedan in dina 4 böcker.

Den klass som läst flitigast får skolans vandringspokal!

Länk till folkbibliotekets infosida om Sommarboken: https://biblioteksportalen.lund.se/web/arena/sommarboken

Tips: Folkbiblioteken i Lund erbjuder en del sommaraktiviteter för barn, bland annat ett Läsbingo.

Glad läs-sommar!

/Monika Staub Halling, skolbibliotekarie

Vad hände med den lilla lilla katten? - Läslov 2019

Tidigare läslov har Backaskolans fritidsgrupper kommit till biblioteket för att lyssna till spökhistorier, men i år bestämde vi att istället använda läslovsmåndagen till att sätta igång ett projekt som sedan skulle kunna fortsätta ute i de olika husen.

Elsa Beskows berättelser och illustrationer finns överallt.

Jag inledde högläsningen med en presentation av den svenska bilderbokskändisen Elsa Beskow, hennes liv och verk. Sedan läste vi hennes allra första egna bok, Sagan om den lilla lilla gumman, som kom ut år 1897. Vi tittade på de speciella bilderna och pratade om att det märktes på texten att berättelsen byggde på en gammal barnramsa.

Några gammaldags ord behövde vi också reda ut.

Framför allt pratade vi om slutet - hur Elsa Beskows läsare inte stod ut med ovissheten, så de skrev brev och krävde att få veta vad som hänt med katten som sprungit ut i skogen. Och hur Elsa Beskow i nästa upplaga la till en liten slutkommentar, "Men kanske ändå att han kom hem till slut. E.B."

Sedan gick eleverna tillbaka till sina respektive hus för att prata mer om vad som kunde ha hänt med katten efteråt. Kom den verkligen hem, och i så fall hur? Vissa grupper dramatiserade en tänkbar fortsättning, medan andra ritade eller målade. 

Katten hann nog med en vända ut i rymden, trodde ett barn. Många valde att rita hur glad gumman blev när katten kom hem.

F-klassens fritids fyllde en hel vägg i matsalen med sina fortsättningar.

Vissa grupper tog fasta på det speciella bildformatet i boken.

Orangea husets fritids (åk 1) skapade gemensamt denna fantastiska katt som numera pryder matsalstaket.

En hel utställning har det blivit i Backaskolans matsal. Så roligt att se de olika tolkningarna! Vi får väl se hur vi fortsätter - jag råkar trots allt känna den författare som, exakt 100 år efter att Sagan om den lilla lilla gumman kom ut, skrev en uppföljare tillsammans med illustratören Gunna Grähs.

Tack alla fritidspedagoger som så fint arbetade vidare med eleverna och deras skapande!

/Monika Staub Halling, skolbibliotekarie

Berättarkort och läskorgar - fritids främjar elevernas språk

Glad läs-sommar önskar biblioteket på Backaskolan!  Foto: Monika Staub Halling

Det här läsårets sista blogginlägg handlar om två ganska opretentiösa men kul sätt att jobba språkstimulerande på fritids. Jag har i tidigare inlägg berättat om hur fritidspedagoger på Backaskolan arbetar med textsamtal kopplade till högläsning, och om vårt samarbete kring nätvett. Men det finns  ju många fler sätt att arbeta med språkutveckling. Under våren har vi till exempel provat muntligt berättande i fritidsgrupper på eftermiddagstid.

 





Då har en fritidspedagog tagit med sig en grupp om 10-12 elever till skolbiblioteket, för att tillsammans bygga en berättelse. Jag som skolbibliotekarie har ibland varit med, ibland inte. En av oss vuxna har hållit i den röda tråden och utifrån elevernas förslag och i samspel med gruppen spunnit fram den gemensamma berättelsen. I detta har vi haft stor nytta av metoden i Kerstin Lundberg-Hahns bok Berättarverkstad med barn.

Vi har också haft glädje av att klasserna i svenskundervisningen tränat på hur berättelser är uppbyggda. Så barnen var införstådda med att det behövs en inledning där miljön och huvudkaraktär beskrivs, för att det sedan ska dyka upp ett problem eller hinder som det gäller att lösa.

Efter en idé av proffsberättare Christina Strömwall har jag och min arbetstränande kollega Helene gjort i ordning berättarkort, färgkodade (på baksidan) enligt Miljö, Karaktär, Hinder, Lösning, och nedstoppade i respektive kuvert. För att kicka igång fantasin i berättargruppen kan vi låta ett barn dra en miljö, som vi tillsammans målar upp med detaljer innan vi introducerar vår huvudkaraktär - antingen någon vi hittar på själva, eller en karaktär vi låter nästa barn dra fram ur gula kuvertet.

 

Roligt nog sprutar idéerna oavsett, även utan korten, men att få dra ett kort medan hela gruppen väntar med spänning är ett moment eleverna har älskat. Och att ta hjälp av ett kort kan förstås ge berättelsen en helt oväntad vändning. Många kul berättelser har det blivit under vårterminen, och jag hoppas att det kan bli många fler när vi sätter igång igen till hösten!

 

Ett annat sätt för fritids att främja berättelseglädjen, som kräver minimal förberedelse, är de högläsningskorgar jag gjort i ordning efter en idé av rektor Anna-Karin Rhodin. Två korgar fyllda med böcker, korta nog att läsa i en sittning, några picknickfiltar - färdigt! Perfekt att ta med på utflykten eller bara ut på skolgården under ett lummigt träd. Eller varför inte duka upp för läspicknick inomhus en dag då regnet öser ner?



I uteförrådet: två korgar med picknickfiltar och blandade högläsningsböcker,
att ta med ut i gröngräset.



Med detta inlägg tackar jag för det här läsåret och önskar alla en härlig sommar!

/Monika Staub Halling, skolbibliotekarie

 

 

 

Vassa tänder och läskiga öron - vad gör en spökhistoria otäck?

Eleverna i åk 2 tittar på utdrag ur bilderboken "Mot spökslottet" av Thomas Halling och Kenneth Andersson, för att samla på sig ord och företeelser som bygger upp en spöklik stämning.

Precis som årskurs 1 går våra tvåor den här vårterminen till botten med hur berättande texter är uppbyggda och vad som är typiskt för genren narrativ text. Som gemensamt tema för alla klasserna i åk 2 har pedagogerna valt spökhistorier.

  

Varannan vecka har jag bibliotekslektion i klasserna, och självklart handlar just nu även dessa om spökhistorier. Under förra bibliotekslektionen höll jag ett bokprat om olika spökberättelser - otäcka, gåtfulla och roliga, böcker med bara en berättelse, eller många korta i en samling. Spökerier i skolan, i det förflutna, i ödehus och på tråkiga sommarlovsställen ...

 

En liten del av bildspelet jag visar medan jag presenterar de olika böckerna.

(Bildspel hjälper eleverna att hålla fokus, och så kan alla se bokframsidorna ordentligt. Från vissa böcker visar jag också ett uppslag så att eleverna ser svårighetsgraden och vilken sorts illustrationer det är.)

 

Efter bokpratet lånade klasserna på sig mängder av spökböcker, både till klassrumsbiblioteket, till lärares och fritidspedagogers högläsning och till de enskilda elevernas läsning, för att ordentligt sätta sig in i hur en bra spökhistoria ska berättas. De har läst och diskuterat och börjat sätta upp planscher med användbara spökord på klassrumsväggarna.

 

Stöd att komma ihåg spökord, på klassrumsvägg i åk 2

 

Eleverna och lärarna i klass 2d listar karaktärer, miljöer och tidpunkter som förekommer i spökhistorier de läser.

 

Snart kommer nämligen lärare och elever att påbörja det noggranna arbetet med att tillsammans skriva klassens egen spökhistoria. Denna måste förstås planeras så att den innehåller alla de viktiga delarna i en berättande text.

 

(Än så länge tom) stödstruktur för den gemensamma berättelsen

När det är dags för andra bibliotekspasset i spöktemat tittar vi närmare på hur miljön i en spökhistoria kan målas fram. Som exempel högläser vi Ruth Browns "En mörk hemsk historia" och diskuterar gemensamt hur hon bygger upp den otäcka känslan genom text och bild. Här finns dova färger, gott om spindelväv som hänger långt och klibbigt, skuggor, gamla målningar och så ett underifrån-perspektiv som ger läsaren känslan av att vara väldigt liten. Inte ett endaste spöke syns till - ändå är stämningen i boken spöklik värre ...

 

 

 

Nu är vi uppvärmda och redo för en övning två och två. Elevparen får varsin bild från bilderboken "Mot spökslottet" av Thomas Halling och Kenneth Andersson. Uppgiften är att skriva ner vilka detaljer som ger läsaren rysningar i den här berättelsen.

 

 

 

 

Rustningar, levande ljus, osynliga damer, döda monster, blodröda väggar, skelett med hål i pannan och djävulshorn på huvudet, rasslande kedjor och en lös skelettkäke! (Nej, det är ju en tandställning, hävdar någon bestämt.) Många detaljer hittar vi som kan läggas till i ordlistorna på väggen (ja, vi ska fixa till stavningen). Som avslutning på bibliotekslektionen läser vi hela berättelsen och följer Maja genom spökslottet till berättelsens höjd- och vändpunkt, tillbaka i rasande fart och ut genom porten, fram till den överraskande slutknorren.

 

Ivern bland eleverna är påtaglig, detta var inspirerande - och gissa om jag ser fram emot klassernas egna spökhistorier!

 

/Monika Staub Halling, skolbibliotekarie

 

 

Nätvett

I grundskolans läroplan Lgr11 står det på många ställen att vi ska arbeta med nätvett: som en del av den värdegrund som skolans alla verksamheter ska vila på, men även i kapitlet om fritidshemmet och i kursplanerna för många ämnen.

På Backaskolan är vi på väg att arbeta fram en plan och progression för vilken nätvettsundervisning vi bedriver i de olika årskurserna F-3. Den planen ska vara en del av skolområdets gemensamma handlingsplan för skolbiblioteksveksamheten resp. digitaliseringen.

Förra läsåret började vi arbeta systematiskt och årskursvis med nätvett, än så länge främst i åk 2 och 3. Då sjösatte vi ett gemensamt arbete i hela årskurs 3 som handlade om olika aspekter av nätvett.
Klicka här för att läsa mer om arbetet i förra årets treor.

Parallellt med vår djupdykning med åk 3 förra läsåret fick eleverna i dåvarande åk 2 flera eftermiddagspass med sina fritidspedagoger då de lyssnade till högläsning ur boken "Barnen i Kramdalen" och diskuterade sina egna nätvanor - vad spelade de? Chattade de? Vilka erfarenheter hade de gjort?

Sedan dess har samma elever hunnit bli treor. De får
nu en fortsättning och fördjupning genom ett samarbete mellan lärare, fritidspedagoger och skolbiblioteket.

Tillsammans har vi planerat ett arbetsområde med fyra stationer som har fokus på följande:

• Bilder och film på nätet: vad får jag lägga ut?
• Relationer på nätet: hat, kärlek, språkbruk
• Spel, chatt, konto, vänförfrågningar
• E-post, lösenord, spam, kedjebrev

Passet om relationer på nätet innehåller bland annat högläsning ur skönlitterära skildringar av nätmobbning.
Högläsningen kombineras med textsamtal, vilket leder till angelägna gruppdiskussioner.

Fyra klasslärare, två fritidspedagoger och jag, skolbibliotekarien, håller parvis i de olika passen. På så sätt lär vi oss tillsammans och av varandra medan vi förbereder lektionerna, och inte minst av samtalen med eleverna under pågående lektionspass.

Vi inleder med att reda ut begreppen och jämför "nätvett" med exempelvis badvett, isvett och båtvett. (Tack Svenska Livräddningssällskapet för en förträfflig affisch som vi använder för att illustrera detta!) 

Precis som på isen eller ombord på en båt behöver vi veta hur vi ska bete oss på nätet för att ingen ska komma till skada.

När vi diskuterar kopplar vi tillbaka till fritidspedagogernas gruppsamtal när eleverna gick i tvåan, och vi kommer också in på den bokblogg vi skrev på i höstas, där det gällde att ha ett schysst bemötande.

Vidare visar vi på relevanta formuleringar i läroplanen och dyker sedan ner i temat. Passet om e-post innehåller till exempel en övning i att konstruera smarta lösenord, samt diskussioner om olika sorters mail att se upp med.

Mest engagerade blir eleverna när samtalet kommer in på kedjebrev. Många brukar få sådana, eller så har de hört talas om kompisar som blivit uppskrämda och hotade. Men kan det verkligen finnas spöken som skickar kedjebrev där de hotar med att skada ens familj om man inte skickar vidare deras brev?

Typiska kännetecken för ett kedjebrev. Vår uppmaning: Våga slänga kedjebrev!

I planeringsfasen har vi vuxna haft stor nytta av ett antal faktaböcker om nätanvändning, och såklart av våra planeringar från arbetet med förra årets treor.

I år har vi med oss flera kollegor som inte var med förra omgången. På så sätt blir vi fler på skolan som känner oss bekväma med att undervisa om nätvett, samtidigt som vi gemensamt kan förädla upplägget och bredda våra kunskaper.

Varje pass håller vi fyra gånger för att nå alla fyra klasserna i åk 3. Och redan nu efter att ha haft hälften av lektionerna märker vi hur det satt fart på samtalen bland treorna.

Att sedan fler fritidspedagoger i trean plockar upp nätvettstemat på eftermiddagstid och visar filmklipp från bland annat UR skola skapar sammanhang för eleverna och fördjupar ytterligare.

/Monika Staub Halling, skolbibliotekarie

 

 

 

Fotbollsberättelser i åk 3

Den 11 och 12 februari får våra treor på Norra Fäladen besök av författaren och sportjournalisten Anja Gatu. På Backaskolan har jag tipsat klasserna om skönlitterära idrottsberättelser, både Anjas egna och sådana skrivna av andra författare. Vi håller ju även på med en läsutmaning i åk 3 som går ut på att pricka in så många olika genrer som möjligt. 

Vi har pratat om Anjas böcker om de kända fotbollsspelarna Kosovare Asllani och Therese Sjögran, som är berättelser baserade på spelarnas barndomsupplevelser. Och så har eleverna fått lyssna till boken om Marta Vieira da Silva och hennes uppväxt i en fattig familj i Brasilien - hur hon längtade efter att få gå i skolan, och hur hon spelade fotboll med grannbarnen, i flipflops på en gropig och stenig gata. 

Vi har också tittat på faktaböcker om fotboll där vi upptäckt Marta, Therese och Kosse bland de omskrivna spelarna. Nu ser vi fram emot att träffa Anja Gatu och få höra mer om hur det går till när hon skriver sina böcker.

Välkommen Anja!

Språkutveckling pågår

Det här läsåret har vi på Backaskolan satt igång med en omfattande fortbildning inom språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Samtliga fritidspedagoger, förskollärare, lärare, specialpedagoger och jag som skolbibliotekarie lär oss hur vi kan lägga upp skolans verksamhet så att den blir mer språkutvecklande. Till vår hjälp har vi språkutvecklare Maud Nilzén, som besöker oss en gång i månaden och förser oss med teori, praktiska exempel och inte minst uppgifter att genomföra med eleverna. Däremellan träffas vi i samtalsgrupper för att reflektera, inspireras av varandra och diskutera de erfarenheter vi gör när vi prövar oss fram i elevgrupperna.

Man kan säga att det är Backaskolans eget skräddarsydda Läslyft (läs mer om Skolverkets satsning Läslyft här). 

Det vi lär oss har redan satt tydliga spår i verksamheten. Diskussioner kring hur vi kan gestalta den fysiska lärmiljön så att den blir mer läsfrämjande har till exempel lett till att fritidspedagogerna i åk 3 inrett en välkomnande läshörna i treornas gemensamma byggnad, Bronsdraken.

Fritidspedagogerna har skapat en gemensam läshörna för åk 3 med böcker från skolbiblioteket samt ljudböcker på iPad.
Foto: Monika Staub Halling

I läshörnan finns sköna kuddar att sitta på, ett brett urval böcker från skolbiblioteket samt tre iPads med hörlurar, där den som vill kan lyssna till ljudböcker genom Inläsningstjänst.

En liten men effektiv förändring i lärmiljön är att vi äntligen fått ett fönster i dörren till skolbiblioteket.

Välkommen in!

Men framför allt märks utvecklingsarbetet i den dagliga pedagogiska verksamheten. Flera fritidspedagoger har börjat arbeta medvetet med högläsning på eftermiddagstid och vittnar om fantastiska elevsamtal kring det lästa. På skoltid samarbetar lärare/förskollärare med fritidspedagogerna för att möjliggöra högläsning och textsamtal i mindre grupper, och även där reagerar eleverna mycket positivt på de nya arbetssätten.

Själv har jag också börjat ändra mitt sätt att läsa för klasserna. Jag har precis förberett morgondagens bibliotekslektion i åk 1, som ska handla om den klassiska sagan "De tre små grisarna". 

Jag använder högläsningstillfället till att modella lässtrategin att koppla till tidigare erfarenheter. Eftersom vi nyligen läst och diskuterat Bockarna Bruse, och sedan även Bockarna Bruse på badhuset, har vi många gemensamma läsupplevelser och insikter att koppla tillbaka till. Vi kan också hjälpas åt att aktualisera det vi vet om folksagor i allmänhet. 

Att arbeta språkutveckla kan vara att reda ut svåra ord i förväg, skapa en gemensam förförståelse för det vi ska läsa, och visa hur en van läsare drar nytta av sina förkunskaper. Bilden ingår i det powerpointbildspel jag visar i klassen vid högläsning.

Så vi läser inte texten förrän alla är införstådda med vad vi har framför oss, och vad vi vill hålla utkik efter. Sedan läser jag högt medan barnen följer med i bilderna och delvis texten. Vi stannar upp på välvalda ställen och utbyter tankar, ibland 2 och 2, ibland i stora gruppen, och läser sedan vidare.

För mig som har lektioner med samtliga klasser är det extra lärorikt att kunna testa samma bok i flera grupper. Varje gång dyker det upp nya tankar, nya utmaningar och nya insikter.

Och det häftiga är att alla pedagoger är med i detta. Väldigt ofta numera när jag springer på en kollega kommer vi osökt in på det språkutvecklande arbetet, vad vi provat i vilken klass, och hur det gått. Jag har också påbörjat en bank med högläsningstips, med titlar som borde lämpa sig lite extra väl för textsamtal och medveten högläsning.

Nu ger vi varandra återkoppling på böcker och berättelser som fungerar. Vilken skjuts åt det pedagogiska samtalet!

Fortsättning följer ...

/Monika Staub Halling, skolbibliotekarie