Söka, förstå och skriva fakta - språkutvecklande arbetssätt och MIK i förskoleklass

På Backaskolan arbetar vi redan från F-klass med medie- och informationskunnighet (MIK). Efter att ha läst och diskuterat många skönlitterära bilderböcker med förskoleklasserna under höstterminen inledde vi i januari ett arbete med begreppet källa. Vad menas med informationskällor, och var kommer fakta ifrån?

Vi har pratat om vad som kan fungera som en informationskälla, t.ex. tidningar, böcker, webbsidor, uppslagsverk, men även människor som kan mycket om ett ämne, experter.

Vi har gemensamt testat att söka i olika källor, och vi har pratat om hur Google och andra söktjänster fungerar. Bland annat har vi googlat efter bilder och sett att sökfunktionen inte alltid tar fram bilder som visar en bild på det ord jag skrivit i sökrutan. Vi har också pratat om upphovsrätt och provat att googla med den inställning som gör att jag bara får fram bilder som är tillåtna att använda och sprida. För att vara helt säkra på att få använda bilder har grupperna även fotat själva och gjort egna bilder.

En 6-fältare hjälper oss att sortera in den insamlade faktan under olika rubriker: utseende, föda fortplantning mm.

De olika basgrupperna i F-klass har valt var sitt ämne att leta fakta kring: orang-utanger, spår i naturen och djuren på fritidsgården St. Hans, som ligger granne med oss, har varit teman vi har samlat fakta om.

Jag som skolbibliotekarie har hållit ca 6-7 lektioner där vi tittat på olika sätt att söka fakta, men det stora arbetet har sedan pedagogerna gjort tillsammans med eleverna.  
Med hjälp av stödstrukturer såsom VÖL-scheman och sexfältare har de skaffat sig överblick över sin faktainhämtning, de har samlat på sig expertord som hör till ämnet, och så småningom har de gemensamt författat en faktatext med alla dess kännetecken och nödvändiga delar. Den grupp som arbetat med orang-utanger har även publicerat sin faktatext på Wikimini. Arbetet har gått hand i hand med skolans kollegiala lärande om genrepedagogik och Cirkelmodellen.

Vägg i 12ab med orangutang-fakta och olika stödstrukturer som underlättar faktatextskrivandet.

Användbara expertord som gruppen lärt sig i arbetet med faktatextskrivandet.

Även i 12cd hade eleverna önskat att arbeta med naturen, närmare bestämt med spår. Spår efter djur, men även människans avtryck i form av nedskräpning (till exempel plast i haven) har vi lärt oss om, samt vårens spår i naturen som blev allt fler under terminens gång.

VÖL-schemat ger struktur åt arbetet med informationssökning

Bra med egna bilder - då vet vi hur vi ska förhålla oss till upphovsrätten :-)

Och självklart är vi stolta över att det numera finns en välskriven och informativ text om orangutanger på Wikimini, författad och publicerad av 12ab Svarta gruppen!

/Monika Staub Halling, skolbibliotekarie

Vassa tänder och läskiga öron - vad gör en spökhistoria otäck?

Eleverna i åk 2 tittar på utdrag ur bilderboken "Mot spökslottet" av Thomas Halling och Kenneth Andersson, för att samla på sig ord och företeelser som bygger upp en spöklik stämning.

Precis som årskurs 1 går våra tvåor den här vårterminen till botten med hur berättande texter är uppbyggda och vad som är typiskt för genren narrativ text. Som gemensamt tema för alla klasserna i åk 2 har pedagogerna valt spökhistorier.

  

Varannan vecka har jag bibliotekslektion i klasserna, och självklart handlar just nu även dessa om spökhistorier. Under förra bibliotekslektionen höll jag ett bokprat om olika spökberättelser - otäcka, gåtfulla och roliga, böcker med bara en berättelse, eller många korta i en samling. Spökerier i skolan, i det förflutna, i ödehus och på tråkiga sommarlovsställen ...

 

En liten del av bildspelet jag visar medan jag presenterar de olika böckerna.

(Bildspel hjälper eleverna att hålla fokus, och så kan alla se bokframsidorna ordentligt. Från vissa böcker visar jag också ett uppslag så att eleverna ser svårighetsgraden och vilken sorts illustrationer det är.)

 

Efter bokpratet lånade klasserna på sig mängder av spökböcker, både till klassrumsbiblioteket, till lärares och fritidspedagogers högläsning och till de enskilda elevernas läsning, för att ordentligt sätta sig in i hur en bra spökhistoria ska berättas. De har läst och diskuterat och börjat sätta upp planscher med användbara spökord på klassrumsväggarna.

 

Stöd att komma ihåg spökord, på klassrumsvägg i åk 2

 

Eleverna och lärarna i klass 2d listar karaktärer, miljöer och tidpunkter som förekommer i spökhistorier de läser.

 

Snart kommer nämligen lärare och elever att påbörja det noggranna arbetet med att tillsammans skriva klassens egen spökhistoria. Denna måste förstås planeras så att den innehåller alla de viktiga delarna i en berättande text.

 

(Än så länge tom) stödstruktur för den gemensamma berättelsen

När det är dags för andra bibliotekspasset i spöktemat tittar vi närmare på hur miljön i en spökhistoria kan målas fram. Som exempel högläser vi Ruth Browns "En mörk hemsk historia" och diskuterar gemensamt hur hon bygger upp den otäcka känslan genom text och bild. Här finns dova färger, gott om spindelväv som hänger långt och klibbigt, skuggor, gamla målningar och så ett underifrån-perspektiv som ger läsaren känslan av att vara väldigt liten. Inte ett endaste spöke syns till - ändå är stämningen i boken spöklik värre ...

 

 

 

Nu är vi uppvärmda och redo för en övning två och två. Elevparen får varsin bild från bilderboken "Mot spökslottet" av Thomas Halling och Kenneth Andersson. Uppgiften är att skriva ner vilka detaljer som ger läsaren rysningar i den här berättelsen.

 

 

 

 

Rustningar, levande ljus, osynliga damer, döda monster, blodröda väggar, skelett med hål i pannan och djävulshorn på huvudet, rasslande kedjor och en lös skelettkäke! (Nej, det är ju en tandställning, hävdar någon bestämt.) Många detaljer hittar vi som kan läggas till i ordlistorna på väggen (ja, vi ska fixa till stavningen). Som avslutning på bibliotekslektionen läser vi hela berättelsen och följer Maja genom spökslottet till berättelsens höjd- och vändpunkt, tillbaka i rasande fart och ut genom porten, fram till den överraskande slutknorren.

 

Ivern bland eleverna är påtaglig, detta var inspirerande - och gissa om jag ser fram emot klassernas egna spökhistorier!

 

/Monika Staub Halling, skolbibliotekarie