Vassa tänder och läskiga öron - vad gör en spökhistoria otäck?

Eleverna i åk 2 tittar på utdrag ur bilderboken "Mot spökslottet" av Thomas Halling och Kenneth Andersson, för att samla på sig ord och företeelser som bygger upp en spöklik stämning.

Precis som årskurs 1 går våra tvåor den här vårterminen till botten med hur berättande texter är uppbyggda och vad som är typiskt för genren narrativ text. Som gemensamt tema för alla klasserna i åk 2 har pedagogerna valt spökhistorier.

  

Varannan vecka har jag bibliotekslektion i klasserna, och självklart handlar just nu även dessa om spökhistorier. Under förra bibliotekslektionen höll jag ett bokprat om olika spökberättelser - otäcka, gåtfulla och roliga, böcker med bara en berättelse, eller många korta i en samling. Spökerier i skolan, i det förflutna, i ödehus och på tråkiga sommarlovsställen ...

 

En liten del av bildspelet jag visar medan jag presenterar de olika böckerna.

(Bildspel hjälper eleverna att hålla fokus, och så kan alla se bokframsidorna ordentligt. Från vissa böcker visar jag också ett uppslag så att eleverna ser svårighetsgraden och vilken sorts illustrationer det är.)

 

Efter bokpratet lånade klasserna på sig mängder av spökböcker, både till klassrumsbiblioteket, till lärares och fritidspedagogers högläsning och till de enskilda elevernas läsning, för att ordentligt sätta sig in i hur en bra spökhistoria ska berättas. De har läst och diskuterat och börjat sätta upp planscher med användbara spökord på klassrumsväggarna.

 

Stöd att komma ihåg spökord, på klassrumsvägg i åk 2

 

Eleverna och lärarna i klass 2d listar karaktärer, miljöer och tidpunkter som förekommer i spökhistorier de läser.

 

Snart kommer nämligen lärare och elever att påbörja det noggranna arbetet med att tillsammans skriva klassens egen spökhistoria. Denna måste förstås planeras så att den innehåller alla de viktiga delarna i en berättande text.

 

(Än så länge tom) stödstruktur för den gemensamma berättelsen

När det är dags för andra bibliotekspasset i spöktemat tittar vi närmare på hur miljön i en spökhistoria kan målas fram. Som exempel högläser vi Ruth Browns "En mörk hemsk historia" och diskuterar gemensamt hur hon bygger upp den otäcka känslan genom text och bild. Här finns dova färger, gott om spindelväv som hänger långt och klibbigt, skuggor, gamla målningar och så ett underifrån-perspektiv som ger läsaren känslan av att vara väldigt liten. Inte ett endaste spöke syns till - ändå är stämningen i boken spöklik värre ...

 

 

 

Nu är vi uppvärmda och redo för en övning två och två. Elevparen får varsin bild från bilderboken "Mot spökslottet" av Thomas Halling och Kenneth Andersson. Uppgiften är att skriva ner vilka detaljer som ger läsaren rysningar i den här berättelsen.

 

 

 

 

Rustningar, levande ljus, osynliga damer, döda monster, blodröda väggar, skelett med hål i pannan och djävulshorn på huvudet, rasslande kedjor och en lös skelettkäke! (Nej, det är ju en tandställning, hävdar någon bestämt.) Många detaljer hittar vi som kan läggas till i ordlistorna på väggen (ja, vi ska fixa till stavningen). Som avslutning på bibliotekslektionen läser vi hela berättelsen och följer Maja genom spökslottet till berättelsens höjd- och vändpunkt, tillbaka i rasande fart och ut genom porten, fram till den överraskande slutknorren.

 

Ivern bland eleverna är påtaglig, detta var inspirerande - och gissa om jag ser fram emot klassernas egna spökhistorier!

 

/Monika Staub Halling, skolbibliotekarie