Tidigare läslov har Backaskolans fritidsgrupper kommit till biblioteket för att lyssna till spökhistorier, men i år bestämde vi att istället använda läslovsmåndagen till att sätta igång ett projekt som sedan skulle kunna fortsätta ute i de olika husen.
|
Elsa Beskows berättelser och illustrationer finns överallt. |
Jag inledde högläsningen med en presentation av den svenska bilderbokskändisen Elsa Beskow, hennes liv och verk. Sedan läste vi hennes allra första egna bok, Sagan om den lilla lilla gumman, som kom ut år 1897. Vi tittade på de speciella bilderna och pratade om att det märktes på texten att berättelsen byggde på en gammal barnramsa.
|
Några gammaldags ord behövde vi också reda ut. |
Framför allt pratade vi om slutet - hur Elsa Beskows läsare inte stod ut med ovissheten, så de skrev brev och krävde att få veta vad som hänt med katten som sprungit ut i skogen. Och hur Elsa Beskow i nästa upplaga la till en liten slutkommentar, "Men kanske ändå att han kom hem till slut. E.B."
Sedan gick eleverna tillbaka till sina respektive hus för att prata mer om vad som kunde ha hänt med katten efteråt. Kom den verkligen hem, och i så fall hur? Vissa grupper dramatiserade en tänkbar fortsättning, medan andra ritade eller målade.
|
Katten hann nog med en vända ut i rymden, trodde ett barn. Många valde att rita hur glad gumman blev när katten kom hem. |
|
F-klassens fritids fyllde en hel vägg i matsalen med sina fortsättningar. |
|
Vissa grupper tog fasta på det speciella bildformatet i boken. |
|
Orangea husets fritids (åk 1) skapade gemensamt denna fantastiska katt som numera pryder matsalstaket. |
En hel utställning har det blivit i Backaskolans matsal. Så roligt att se de olika tolkningarna! Vi får väl se hur vi fortsätter - jag råkar trots allt känna den författare som, exakt 100 år efter att Sagan om den lilla lilla gumman kom ut, skrev en uppföljare tillsammans med illustratören Gunna Grähs.
Tack alla fritidspedagoger som så fint arbetade vidare med eleverna och deras skapande!
/Monika Staub Halling, skolbibliotekarie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar