Hur länge kan en bokmässa vara? Tills nästa års mässa kunde man kanske önska, men nu börjar faktiskt minnena av den blekna rejält i mitt huvud. Men innan jag helt avslutar min bokmässedebreef här på bloggen vill jag skriva något om det som ändå blev det mest givande för mig på årets Bokmässa: samtalen, de goda samtalen. Här nedan nämner jag bara två, men de var flera och jag bär med mig tankar från dem till en massa olika sammanhang.
Först var det samtalet mellan Mårten Melin och Cecilia Nilson från Rabén & Sjögren, där Melin berättade varför han ville skriva en bok om sex för den så kallade mellanåldern (bibliotekariespråk för 8-12 år), eller kanske snarare för den äldre delen av det spannet, 11-13 åringar. Melin berättade att de inte funnits något på marknaden sedan Hans Eric Hellbergs beryktade Puss och Kram och att han ville skriva något som var just riktat till målgruppen. De ska ha något eget, ifall de är nyfikna på ämnet, inte hänvisas åt att smygkolla på sexskildringar som är riktade till vuxna. Hans mål var att skriva en "kramig" bok där sexet inte är skämmigt men där det också är ok även för en kille att känna sig lite osäker och trevande. Titeln på hans bok, Lite mer än en kram, blinkar ju så klart åt Hellbergs böcker och uppföljaren kommer att heta Mycket mer än en puss. Ur det här samtalet löpte också funderingar på hur det kommer sig att det finns så få böcker av den här typen. Förutom Moni Nilsson Semlan-och-Gordonböcker och Melin egna Måns-och-Emmaböcker gapar hyllorna tomma. Är det för svårt att skriva, tänker jag? Eller är behovet så litet?
Ett annat intressant samtal var det på temat "Behövs det nya barnböcker?". Panelen var så rörande överens om att svaret på den frågan var ja, så de kunde diskutera fritt på temat modern barnlitteratur. De berörde frågor som barnlitteraturens status i samhället, vilka barnböcker som blir film och hur det påverkar vad som lånas ut, köps och läses och återväxten bland barnboksförfattare i det mångkulturella Sverige (inte så bra). Mårten Melin satt med i den här panelen också, liksom Johan Unenge som bland annat träffande sa att "att erbjuda sina barn böcker som man själv gillade som ung är som att ge dem sina gamla jeans och tro att de ska tycka att de är hippa" och den alltid lika kloka Helena Bross som menade att barns och vuxnas läsning hör ihop. Och här känner jag verkligen att Bross är något på spåren. Det går inte längre att fortsätta att tjata på barnen om att läsa, vi måste sluta att hålla seminarier med rubriker som "Läs för tusan, läs" eller "Släpp mobilen och läs, unge" utan VI måste LÄSA, VUXNA måste läsa. Jag är innerligt trött på allt tjat om att barn inte läser. Alla barn jag träffat älskar att bli lästa för, tycker det är spännande att få diskutera en bok de läst eller lyssnat på med en vuxen. Så jag skulle vilka ställa frågan: Vem är det egentligen som inte läser? Vi har jobbat stenhårt för att få pappor att komma till vår läsecirkel och vi har nått en dryg handfull föräldrar. I Säters kommun, som också fanns representerade på Mässan, har de gjort en liknande fast ännu större satsning under rubriken "Pappotek", de har nått cirka 15 pappor (och då lockade de med en "sportprofil" på introduktionsträffen), det är bättre än hos oss så klart men ändå rätt magert. Innan vuxna börjar prioritera läsfrågan på den privata planet kommer inte så mycket att hända, för det är en sanning lika gammal som mänskligheten att barn inte gör som vi säger, utan som vi gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar