I veckan har två förskoleklasser varit här och lyssnat på Siv sover vilse av Pija Lindenbaum.
Koncentrationen under läsningen är alltid stor. Barnen är duktiga högläsningslyssnare. Men i går var det något alldeles extra. Det var knappnålstyst och fokuset var så stark att man hade kunnat ta på det. Efter har vi ett litet boksamtal. Då blir det alltid lite rörigare, kanske har de redan gjort av med sina konscentrationsreserver. Men det är alltid några som är väldigt intresserade av att delta i diskussionen. de som inte deltar aktivt utan bara lyssnar tar nog också till sig vad de för tillfället behöver, kanske fortsätter de andras reflektioner att skvalpa runt i deras huvuden för att dyka upp någon helt annan gång. Eleverna är alltid väldigt engagarade i Cerisias orättvisa handlande när hon tar mer glass och kex än Siv. Sedan kommer de alltid in på alla konstiga saker som händer på natten. Jag försöker om det går, bolla frågan tillbaka till eleverna: hur kommer det sig att det är så konstigt? I dag var det en elev som föreslog: "Siv kanske drömmer?" Det händer inte så ofta, att någon kommer fram till den slutsatsen, vilket för mig är den mest logiska slutsatsen, man jag har märkt att få barn ser det så. Men det kan ju också vara som en annan elev sa: "Det kanske är ett magiskt hus?" Alla läsningar och tolkningar är möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar