I går kväll gästades Fäladsgården av Elsa Dunkels, landets främsta expert på barn och internet. Det var en föreläsning som både personal och föräldrar var inbjudna till. Aulan var inte så full som man skulle kunnat tänka sig när ett sånt här tillfälle uppenbarar sig. Själv har jag lyssnat på Dunkels tidigare men gör det gärna igen.
Elza Dunkels disputerade på en avhandling om barn och internet 2007 och har allt sedan början haft ett konsekvent barnperspektiv på sin forskning. "Vad gör barn på nätet" är vad det här föredraget minst ska handla om, sa Dunkels, för vill man veta det är det bättre att fråga barnen själva. Istället pratade hon om hur utbrott av moralpanik alltid följer med nya medier eller andra nya saker som vi inte känner till och som gör oss rädda. När ska vi egentligen lära oss att inte få moralpanik, kan man fråga sig. Inom dessa större utbrott av panik finns små minipaniker, det färskaste exemplet är rapporteringen kring appen Periscope. Det är ju så, menade Dunkels, att det är tekniken som är i händerna på oss, inte tvärt om. Det är ju bra, men det leder också till att folk hittar på sätt att använda teknik till farliga eller otrevliga saker, som varit fallet med appen Periscope. Själv såg jag ett liveklipp, filmat med Periscope, från barnboksmässan i Bologna förra veckan. Jag har aldrig varit där och det var hur kul som helst att få vandra omkring på världens största barnboksmässa i några minuter. Detta tack vare Periscope.
Att lägga ut personuppgifter har inte stor betydelse. Dunkels framhöll också att vi ska tänka oss för när vi varnar barnen för att att lägga upp bilder eller dela personuppgifter på nätet. Det blir lite som i "kort kjol"-debatten, att offret skuldbeläggs. Det vill säga DU råkade ut för detta för att DU gjorde det här. I värsta fall leder det till att barn inte vågar berätta om något obehagligt händer eftersom barnet då kanske har gjort något det inte borde: delat en bild eller talat om sitt namn.
Dunkels har länge undvikit att prata om "nätmobbning", eftersom mobbning inte är annat än mobbning var den än sker. Vi pratar ju inte heller om "korridormobbning" eller "idrottsklubbsmobbning". Men nu har hon skrivit en bok om just "Nätmobbning, näthat och nätkärlek". Även denna är skriven utifrån ett barn- och ungaperspektiv och innehåller konkreta strategier för hur vuxna kan agera för att stötta unga och göra deras nätanvändning tryggare.
När det gäller barn och internet faller allt till sist tillbaka på barnsyn, något som vi diskuterat mycket på Backaskolan eftersom vi jobbar Reggio Emilia-inspirerat. Att se barn som kompetenta varelser med unika kunskaper och behov är grundbulten i den kunskapssyn vi vill förmedla. Dunkels använder sig av begreppet juvenism. Det handlar att barn som grupp är diskriminerade, att de klumpas ihop och att man kan göra svepande anklagelser mot den här gruppen. Eftersom barn är en grupp som står under vuxna i samhället utifrån till exempel bildning och erfarenhet har vuxna en naturlig övermakt. Denna måste brukas klokt och inte missbrukas. Barn som känner sig nedtryckta både kränker oftare och blir oftare kränkta själva menar Dunkels.
Jag hoppas att alla föräldrar och många pedagoger med mig gick i från Elza Dunkels föredrag i går kväll med en bra känsla i maggropen, stärkta i vår roll som kloka vuxna. Vi ska inte rusa å stad och få panik för saker och ting. Vi ska prata med barnen, lyssna på barnen, lita på barnens kompetens, precis som vi gör inom så många andra områden. Vi ska ta det goda ur internet och njuta av det, vi ska varken ha dåligt samvete eller panik över skärmtid. Och när det blir knivigt så pratar vi ännu mer med barnen. Och med varandra. Eller varför inte fråga Net Nanny?
PS: läs vad rektor Eva skrev om kvällen på vår pedagogblogg här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar