Litteralund 2015, fredag

Fredagen inleddes med en presentation av PRAESA, årets ALMA-mottagare. Om PRAESA kan man läsa mycket mer på ALMAs hemsida. Efter det följde ett samtal mellan Susanne Brögger och Erik Titusson, förläggare på Lilla Piratförlaget. Brögger hade hoppat in istället för Roger Mello som fått förhinder. Bland annat berättade Brögger om projektet med "De små fyrkantiga berättelserna". Det är tio x tio berättelser i varje bok och tio x tio  + en berättelse är målet, alltså samma antal berättelser som Sheherasade berättar i Tusen och en natt. De har hållit på i 25 år men nu är det lite bråttom att bli klara. Till varje bok väljer Brögger den teknik som hon är sämst på för att pröva nytt och utvecklas. De här böckerna har getts ut under 25 år och följer hennes utveckling som konstnär. Jag blev också mycket nyfiken på en bok om två kattbröder, en ökenopera från Mexiko, som de visade bilder ifrån. Hoppas Lilla Pirat ger ut den på svenska!

Nästa seminarium jag var på var ett boksamtal mellan Ylva Mårtens från Sveriges radio och ungdomsboksjuryn från 2012 års Barnens romanpris (Aos Ali, Florind Haliti, Salm Mohammed från Möllevångsskolan i Malmö samt Lindita Tufvesson och Anna Mårtensson från Svaleboskolan i Veberöd). De samtalade om Jandy Nelsons Jag ger dig solen. Det var ett samtal som fick de flesta i publiken att häpna. Inte för att vi inte redan vet att barn är smarta, vi jobbar ju med barn hela dagarna så vi vet, men ändå. Dessa ungdomar hade så många djupsinniga och reflekterande åsikter och synpunkter på boken. Själv slukläste jag den utan att reflektera ens hälften så mycket. Samtalet avslutades med en liten större debatt med Folkbiblioteken i Lunds Cecilia Lindgren och författaren Katarina Kieri om vad som egentligen gör en bra bok. Här är några av de saker som panelen tyckte var en bra bok: En bra bok väcker intresse, är unik, blir bra eftersom författaren är passionerad, men balanserar de stora känslorna, är bra jämfört med andra böcker, är bra oavsett kön på huvudperson, blir till i samtalet med andra efteråt.

Nästa på stora scenen i Lunds stadshall var David Almond och Katarina Kuick som är hans översättare. det var ett mycket njutbart samtal där vi bland annat fick se en bild på hur Almonds skissbok ser ut. Almond berättade om hur språket har väldigt stor betydelse för klass och makt och om varför han ofta väljer att skriva på dialekt eller fonetiskt. Kanske är det därför som så pass få av hans produktion finns i svensk översättning, men Han hette Skellig och Svarta vingar är två av hans böcker som jag läst och tyckt väldigt mycket om. Och den förstnämnda gjorde vi även en bokpratsfilm om innan Litteralund.

Det var lite av de stora författarsamtalens Litteralund i år. Det är sådant som man i mitt yrke sörplar i sig som näring på samma sätt som en åker behöver gödslas för att bära god skörd nästa år. Men det är inte något som man lätt återger i en bloggtext så här, det är något att uppleva själv live. Efter Wikland, Brögger och Almond bjöd Litteralund på ett möte mellan Cornelia Funke och Lotta Olsson. Det var ett långt samtal där Funke berättade att hon hittat tillbaka till illustrerandet efter många år som enbart författare, att hon numera skriver sitt första utkast för hand parallellt som hon skissar på illustrationerna. Och så pratade det mycket om sagor, eftersom Funke reser jorden som en internationell storyteller för utforska alla kontinenters sagoskatter. Hon menade att sagor är en genväg till ett lands kultur och historia och även kan säga en del om framtiden. Men som sagt, det är omöjligt att återge här, men jag kände mig vattnad och göslad för en bra tid framöver efter att ha lyssnat.

Nästa seminarium hette "Vad händer i barnboksvärlden?" och där skulle Agneta Edwards domptera en enorm panel bestående av Lena Andersson, förlagschef Berghs, Nina Frid, Kulturrådet, Anna Hällgren, bibliotekarie, Anders Mildner, projektledare ReadMe, Eleonor Pavlov, genuspedagog, Mårten Sandén, författare, Åsa Warnqvist, Svenska barnboksinstitutet. Det gick faktiskt ganska bra. ett onödigt långt tag snöade de in på avsaknaden av litteraturkritik, något som kanske låg lätt utanför ämnet, men Åsa Warnqvist från Sbi kunde flera gånger föra ner samtalat på en saklig nivå genom all den fakta Sbi samlar på sig i sina bokprovningar.

Sist på dagen körde  Gareth P Jones loss med sina ukulele och barnkulturtanterna fick en lika rolig avslutning på konferensen som inledningen hade varit.