Litteralund konferens varar i två dagar och först ut i torsdags var Mark Levengood som invigningstalade om böcker, bibliotek, läsning och läslust. Han var oerhört underhållande! Publiken förvandlades till ett kluckande hav av glada barnkulturtanter (nå, en och annan man siktades). Dessutom slängde han ur sig flera intelligenta oneliners som: "Från böcker får man inga direkta svar. Och om man får det ska man bli lite misstänksam", "God smak och lust hänger sällan samman", "Läsning är det enda sättet att under en livstid kunna leva många olika liv". Och som om det inte var nog fortsatte konferensen med ett samtal mellan Levengood och Ilon Wikland. Wikland som nog är Sveriges mest älskade illustratör, en grand old lady som inte alls vid 85 års ålder tänker på att sluta illustrera och ständigt utvecklas som illustratör genom att prova och göra nytt. Vilket fascinerande livsöde! Mycket av det hon berättade kändes igen från de självbiografiska bilderböckerna hon gjort. Hon berättade också att även om hon nu fortsätter att teckna ska hon ta lite paus från barnboksillustrerandet och istället ägna sig lite mer åt att skapa för sin egen skull.
Nästa seminarium jag lyssnade på var ett samtal mellan Julien Neel, upphovsman till de mycket populära serieböckerna Lou! som också går som tecknad film på tv, Anette Herzog, Katrine Clante, som skapat den fina Pssst! (läs på BokLus här) i samtal med Anna Hjerpe, litteraturpedagog. Det var ett mycket väl förberett samtal med många väldigt intressanta frågor och ingångar. Dock hamnade jag allra längst upp på balkong och det var svårt att hänga med därifrån, i synnerhet som många kom i försent på grund av toaköer. Men jag bland annat fick vi veta att Lou började som seriestrip i en tidning och nu håller på att bli långfilm.
Efter det lyssnade jag på en diskussion mellan Martin Jern, Johanna Lindbeck, Salla Simukka och Lotta Olsson som berörde det eviga ämnet om våld och blod i barnlitteratur. Fast i detta fallet var det ju ungdomsböcker/crossoverlitteratur det gällde. Att ungdomslitteratur jämt måste stå till svars och ta så mycket mer ansvar var ett tema som kom upp. ett annat var att (bland annat Simukka) upplevde att hon nog fick mer förfärade reaktioner på sexskildringar än på våldsskildringar. Det är en tendens jag sett även tidigare, bland annat i den debatt som Mårten Melins Lite mer än en kram och Måns och Emma-böcker väckte. Och det tycker jag berättar något ganska sorgligt om vår samtid.
Ett av de seminarier jag sett särskilt fram emot var det med Sulmir Bečević. Hans bok Avblattefieringsprocessen tyckte jag var både sorglig, aktuell och rolig och med ett språk som gjorde mig lycklig. Bečević är inte bara författare utan också akademiker, vilket märktes på hans seminarium, som mer hade karaktären av ett föredrag, något man är mindre vad vid i dessa sammanhang. Att han läste mestadels innantill gjorde det lite tråkigare än det hade behövt vara.
Ämnet var berättelsen om rasismen i vårt moderna samhälle. Bečević hävdade att nationalismen är vid sidan av religionen och kapitalismen den mäktigaste berättelsen som finns i vårt samhälle. Och den är farlig, för kategorisering och klassificering av människor leder till segregation och i värsta fall massmord. Det fascinerande med rasismen är dess sätt att förändras med omvärlden. Idag är det inte individen som står i centrumav den rasistiska berättelsen utan etnicitet och religion. Rasismen lever vidare för att vi inte vill känns vid den menade Bečević, rasismen slinker undan, den vägrar att erkänna att den är just rasism.
På torsdagseftermiddagen lyssnade jag också på en fin diskussion om den nordiska bilderbokscenen och på Anna Hällgren från sagostafetten i Skellefteå. Dagen avslutades med mingel på Konsthallen där vi fick se lite från Work in Progress och sista middag med skolbibliotekariekollegor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar