Nu har jag äntligen läst den olycksaliga recensionen på Nanna Johanssons och Kristoffer ”Kringlan” Svenssons fantasyroman Omänniskor. Boken ligger hemma på mitt nattygsbord, jag kämpar mig igenom. Men det kommer inte att bli något boktips på BokLus på den, jag skriver nämligen bara boktips på böcker som jag ur någon kvalitetsaspekt gillar. Men då jag nu äntligen läser recensionen är det två saker som framförallt slår mig. För det första att den är oväntat positiv. För det andra att de allra flesta barn- och ungdomsboksförfattare blir överlyckliga över att bli recenserade överhuvudtaget, de flesta får aldrig den lyxen. I synnerhet inte i en rikstäckande tidning. Så med tanke på det blir "Kringlans" hysteriska utspel med det obehaget det ledde till för dem han hotade och de följder det nu har fått för honom själv, ännu mer orimligt.
Hur kan en orkan i kulturvärldsvattenglaset orsakas av att en barn- och ungdomsboksförfattare fick en recension? När vi borde kulturvärldsbråka om att det barnlitterära samtalet och författare som skriver för barn ständigt får för lite uppmärksamhet?
Själv har jag inte lyssnat på själva podden där hoten uttalades, men läst om det i flera artiklar, bland annat här, där Patrik Svensson skriver om händelsen för Sydsvenskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar