Läsvagnarna är igång!

Sedan ett par veckor tillbaka har varje klass i åk 1 på Backaskolan (vi har fyra) var sin läsvagn i klassrummet. På vagnen finns det trälådor märkta i olika färger. Färgerna motsvarar sex svårighetsgrader eller läsnivåer, från grön till blå.

En av fyra läsvagnar, redo att köras ut till en klass i åk 1. De 6 färgerna motsvarar svårighetsgrader från mkt lätt (grön) till "vanlig" men inte alltför svår kapitelbok (blå). På varje vagn finns det ca 250 böcker. Foto: Monika Staub Halling

 

Syftet med vagnarna är att tillhandahålla ett rikt urval av lästräningsböcker, som pedagoger och elever kan använda till läsläxor och andra läsinlärningsaktiviteter. Ett mobilt klassrumsbestånd med en tydlig indelning i svårighetsgrader, så att den enskilda eleven lätt ska kunna hitta böcker på sin aktuella nivå.
 
Idén till vagnarna väcktes av en av våra specialpedagoger, Anneli Jönsson, som hade erfarenhet av ett liknande system från sin tidigare arbetsplats Östra Torn.
 

Såhär har vi gjort på Backaskolan

Anneli och jag fick under hösten rektors välsignelse att sätta igång med hela projektet, och började leta efter lämpliga vagnar och lådor. Sedan bildade vi på skolan en arbetsgrupp bestående av mig, specialpedagogerna samt en representant från åk 1, åk 2 och åk 3 vardera.
 
Vi sju träffades en intensiv eftermiddag i januari för att gå igenom bibliotekets befintliga bestånd av lättlästhäften, som även tidigare varit indelat i färgnivåer. Dessa häften hade stått i skolbiblioteket, där pedagogerna i åk 1 brukade hämta drivor av häften och lättlästböcker för att ha  tillgängliga i klassrummet. Lärarna menade dock att eleverna hade svårt att få en överblick över de olika svårighetsgraderna, och de upplevde det som om urvalet i klassrummet ändå alltid var för begränsat. Böckerna är ju så tunna och tar snabbt slut.

Sorteringsarbete pågår. Foto: Eva Rading

 

Nu tog vi fram alla lättlästhäftena och la ut dem i stora högar på biblioteksgolvet, dubbelkollade så att färgmarkeringarna verkligen stämde, märkte om en del böcker och slog samman några färgnivåer där vi tyckte att det var svårt att se skillnad. Vi landade i sex färgnivåer, grön, gul, orange, röd, brun och blå. Vi lade även till en låda med böcker i versaler och svårighetsbestämde dem till färgerna gul resp. orange.

 

Foto: Eva Rading

När vi hade fått grepp om hur många böcker vi hade att tillgå inom varje färg delade vi upp beståndet på fyra vagnar. Inom varje färgnivå såg vi till att skapa sinsemellan olika lådor, dvs. böckerna på vagnarna skiljer sig åt. Anledningen är att en klass som läst ut sin vagn ska kunna byta vagn med sin grannklass och på så sätt få en ny uppsättning titlar men fortfarande inom samma svårighetsgrader.

Foto: Eva Rading

Ovärderligt samarbete specialpedagog, lärare och skolbibliotekarie              Foto: Eva Rading

Efter knappt fyra timmars fokuserat samarbete var vi så pass klara att jag sedan kunde fortsätta på egen hand. Det som återstod var  att omlokalisera de ca 1000 böckerna till placeringen "Läsa själv" i bibliotekssystemet Bookit, förse dem med halvårslånetid och låna ut dem på fyra nyskapade lånekort, som är döpta t.ex. "Läsvagn 09a". När då en läsvagnsbok av misstag lämnas tillbaka till biblioteket ser jag enkelt var den hör hemma. I slutet av läsåret kan jag återlämna böckerna i Bookit, och ser samtidigt vilka böcker som fortfarande saknas.

En av fyra färdiga läsvagnar. Längst ner några tomma lådor, att fyllas med lite mer tillfälliga klassrumslån.
Foto: Monika Staub Halling

Nu har vi kört ut var sin läsvagn till klasserna i åk 1, till elevernas och pedagogernas uppenbara glädje.

Under våren kommer specialpedagogerna och jag att komplettera själva vagnarna med en del metodtips kring hur man kan använda beståndet i arbetet med ASL, En läsande klass, inläst litteratur via Inläsningstjänst, cirkelmodellen/genrepedagogik m.m.

Tanken är sedan att vagnarna efter sommarlovet ska gå över till nästa omgång ettor, men att det jämte det övriga mediebeståndet i biblioteket ska finnas ett mindre bestånd av attraktiva lättlästböcker, märkta enligt samma färgnivåer som på vagnarna. På så sätt kan även åk 2 och åk 3 hitta lättare titlar, svårighetsklassade enligt ett system de är väl förtrogna med sedan åk 1.

Och för de pedagoger som tar över en åk 1 borde läsvagnarna och metodtipsen vara ett värdefullt stöd i arbetet. 

(Läsvagnarna ersätter förstås ingalunda klassernas besök i skolbiblioteket. Varje klass har en 60 min. lektion med mig och deras lärare varannan vecka, då vi arbetar med MIK eller bokprat eller annat, och däremellan besöker pedagogerna biblioteket med sina elever för att låna på sig svårare böcker att högläsa med föräldrarna hemma. Så vagnarna är ett komplement som avlastar bibliotekslektionerna från att bli "läsläx-lånetillfällen", vilket ger utrymme för annat under bibliotekslektionen.)

/Monika Staub Halling